"Verkar vara OK att vi far illa" - kvinna på flykt

Publicerat 23 Mar, 2005

"Det enda som jag begärde var att få utbilda mig och själv få välja vem jag vill dela mitt liv med. Men nu får jag gömma mig för resten av livet på grund av det. Mänskliga rättigheter och barnkonventionen verkar inte gälla, varken för mig eller andra i samma situation". Det skriver en kvinna som är på ständig flykt sedan åtta år.
 

Det kom ett mail till Paraplyprojektet:

Hej,
 
Är en invandrarkvinna som har varit och är fortfarande på flykt från min familj och släkt efter flera års misshandel och förbud om både det ena och det andra. Du får inte umgås med svenskar för deras döttrar är slampor, du får inte gå på disco/cafe och så vidare. Du får inte heller umgås med killar. För vad ska folk säga om de ser dig med dem?

Det är ingen som kommer att gifta sig med dig för då tror de att du har en pojkvän och att du har haft en kroppslig kontakt med honom. Detta kommer det att skvallras om till andra och det sprider sig som en löpeld. Här är det hedern som är kopplat till kvinnans sexualitet det viktiga, inte kvinnan.Det kontrolleras på bröllopsnatten om man är oskuld genom den berömda duken som läggs i sängen.

Blöder man, ja då var man jungfru, annars är man en sekunda vara. Släkten får inte vanäras. Hedern skall behållas med alla medel, däremot inte sagt att alla mördar sina barn. Men frågan är vilket som är värre/bättre: Att utstå förtryck för resten av livet eller mördas och vara fri?

Det enda som jag begärde var att få utbilda mig och själv få välja vem jag vill dela mitt liv med, oavsett vilken nationalitet mannen har. Jag ville endast utöva mina mänskliga rättigheter, men nu får jag gömma mig för resten av livet på grund av det.

Mänskliga rättigheter och barnkonventionen verkar inte gälla mig som alla andra som är i samma situation. Det verkar gälla endast vissa, vilket är tydligt när politikerna inte vågar ta ställning för oss som är utsatta för att inte bidra med argument till rasistiska förespråkare. Men det verkar vara OK att vi far illa.

Det är ett krav från landsmännen att man ska gifta sig inom den egna gruppen. Gifter man sig med en icke likasinnad utesluts man och det kan ta sig uttryck på olika sätt. En del familjer accepterar det medan andra inte gör det. Skall tillägga att detta gäller de som lever kvar i det traditionella, de som inte har ändrat sig på nåt annat sätt och anammat eller beblandat sig med andra etniciteter, utan håller sig till den egna gruppen.
 
Den enda hittills som lyckats göra nåt och som gjort mycket på politikernivå är Mona Sahlin men hon har tyvärr gjort en kovändning när hon nu säger att våldet ser likadant ut för kvinnor med utländsk bakgrund som för etniska svenskar.

Det är tragiskt att hon har valt Masoud Kamali till integrationsexpert för han dementerar detta och säger att detta fenomen inte existerar. Detta proklamerar även Ulla Hoffmann, Eva Lundgren, Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige, Gudrun Schymann med flera och hävdar att våldet som svenska män utsätter svenska kvinnor för, ser likadant ut för kvinnor och flickor vars föräldrar/släktingar kommer från Mellanöstern, Afrika, Asien.

Tyvärr verkar man lyssna mer på ovanstående nämnda personer än de som lever i det. De som inte har makten men kunskapen lyssnar de intellektuella inte på för man vill inte ge högerextrema grupper luft under vingarna. Men med detta underkänner man det offer, förövare och vittnen har stipulerat ett antal gånger. Med detta förhållningssätt man har kommer fler att fara illa på olika sätt. och det kommer att sätta ett av världens mest jämlika länder (på pappret i varje fall) på kartan.

Jag är ett levande exempel och offer som har varit utsatt för det hedersrelaterade våldet men jag är inte den första och inte heller den enda. Det har vi sett flera prov på i Sverige. Fadime är inte det senaste mordoffret längre.

Det är inte en enskild person som det är i de svenska fallen som utsätter en för förtryck utan det är både familjen och släkten som gör det tillsammans, som mejslar sina planer tillsammans. Här är även kvinnorna delaktiga, de från de äldre generationerna.

Dessa kulturer är hierarkiska. Högst upp finns farfar/farmor, sedan äldsta brodern till pappan, pappan, mamman, sedan sönerna och döttrarna. Finns inte "patriarken"/den äkta maken, är det sönerna eller bröderna som har ansvaret för att upprätthålla hedern, inte kvinnorna. Kvinnan får högre rang när hon har gift sig, kommer högre upp på stegen om hon får en dotter och ännu högre upp om hon föder en son. Bröderna har sin rang tilldelad från födseln medan flickorna förvärvar den och då i den släkt man har gifts in i, inte den egna.
 
Jag är väl medveten om att skyddade boenden inte är lösningen på problemet men det är en del av det, eftersom man inte har andra tillvägagångssätt för tillfället. De som upprätthåller detta system kan ändras genom att de får möta andra människor och inte endast landsmän, att de integreras i samhället, med mera. Det är viktigt att man börjar redan på förskolan att socialisera barnen i de normer och värderingar som finns, om allas lika värden, rättigheter och skyldigheter. Annars kommer fler generationer att förloras och därtill de kvinnor (och män) som sätter sig upp mot detta.
 
Med vänlig hälsning,
 
En på flykt     Publicerat 2005-03-23

Släkten är värst - vår artikelserie om hederskultur

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.