Täckt hår och grupptryck

Publicerat 17 Feb, 2006

En radikal symbol, som stack i ögonen på folk. Varje dag. Ett tecken på solidaritet med en stor grupp invandrarkvinnor. Så såg Pernilla Ouis på sin slöja. Men efter tjugo år har hon nyss tagit av sig den - för gott.

Hon var ett så bra exempel på att även en högst välutbildad, medveten och etnisk svensk kvinna kan välja att ständigt dölja sitt hår. Värmländska och filosofie doktor på Lunds universitet.
- Det finns kvinnor som tycker att jag har svikit dem nu, berättar Pernilla Ouis.
Vad var det som hände? Vi börjar från början:

I tjugoårsåldern blev Pernilla Ouis kär i en muslimsk man som hon gifte sig med. Sedan 1987, som tjugotvååring och fram tills för några månader sedan, har hon burit slöja. Eller sjal, som många väljer att kalla det täckande tyget.

- Först var det som att ha på sig en palestina-sjal, slöjan var en radikal symbol för mig, säger hon. Den stod för opposition mot västvärlden. Och jag trodde att jag var solidarisk med muslimska invandrarkvinnor som bar slöja.

Hon blev van vid att möta fördomar och förutfattade meningar. Van att bli sedd som "en sån där ofri kvinna". Van vid att en hel del trodde att de visste hur hon hade det och vem hon var. Bara för att hon bar slöja. Hon blev van vid den sortens vardagsbarriär, även om hon inte tyckte om den. 

- Det var väldigt jobbigt för mig att ta av slöjan. Det finns muslimer som inte hälsar. som inte ser mig längre. Det finns kvinnor som tycker att jag har svikit dem nu.
Det hade alltså varit enklare för Pernilla Ouis att behålla slöjan på. Så varför gjorde hon inte det?

Hon är noga med att betona att det inte finns något svart-vitt svar. Att det faktiskt finns fördelar med att bära slöja - den kan dämpa fixeringen vid en kvinnas utseende. Att utseendefixering inte gör någon kvinna särskilt fri. Och att varje flicka och kvinna måste själv få komma fram till vad som är rätt och riktigt för just henne.

"Själv få komma fram till" - där bränns det. Under årens lopp har Pernilla Ouis blivit mer och mer observant på flickors och kvinnors livsvillkor. Hon har som forskare undersökt hur det står till med den saken i patriarkala samhällen. Med både kristna och muslimska förtecken. Och där tradition är mer framträdande och styrande än religion.

Det är kollektivets normer som trycker på flickan eller kvinnan slöjan, menar Ouis. Hon får tidigt veta att det är hennes ansvar att själv se till att hon inte blir sexuellt trakasserad. Att det är hennes fel om hon frestar män sexuellt. Genom att bära slöjan eller sjalen ska hon göra sig mindre lockande.

Själv skilde hon sig för några år sedan, inte heller det särskilt populärt i de kretsar som hon rörde sig i. Vi går över till islamsk feminism, hur ser hon på det?
- Det är det möjligas konst. Islamska feminister kan starta en förändringsprocess, vara en väg till medvetenhet. De kan komma långt men inte tillräckligt långt. Jämställdhetsarbetet inom den muslimska världen ligger generellt långt efter Sveriges.

- Det finns till exempel regler som säger att en muslimsk kvinna inte får vara med en icke-muslimsk man. Då erkänns hon inte längre bland andra muslimer. Och något som gör mig riktigt arg, det är att se hur tonårskillar kan vinna status genom att stenhårt kontrollera sina systrar, konstaterar Pernilla Ouis.

Varken svensk stat, hjälporganisationer som Rädda Barnen eller Barnens Rätt i Samhället, BRIS, vågar sätta ner foten. De är rädda för att trampa på kollektiva intressen, på olika etniska gruppers traditioner och religioner. Rädslan för att vara den institution som pekar ut några felande, resulterar i att förtryckande fenomen som tvångsgifte kan blomma i Sverige. Så sviks drabbade individer - av ren feghet. Vågar vi inte se fläckarna, kan vi aldrig göra något åt problemen. Det menar Pernilla Ouis.

Tillbaka till slöjan. Vad har den för symbolvärde för henne idag?
- För mig personligen? Jag behöver inte längre deklarera vad jag tror på, min religion är min privatsak. Jag ser inget radikalt längre med att jag skulle ha slöja. Tvärtom, säger Pernilla Ouis.

 


 

 

2005 kom Woman or Child? Voices of teenage girls in the Middle East, av Pernilla Ouis. Utgiven av Rädda Barnen.

 

 


  Marie Eriksson
marie@stockholmskulturbyra.se

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.