På tunn is - livet. Foto: Marie Eriksson.

"De svartaste sidor utan nåd"

Publicerat 8 Feb, 2007

Prat bakom ryggen, skitsnack - som en klibbig och frätande hinna över jobbet. Nedvärderande attityder, kränkande kommentarer - som bubblandes ur giftig sumpmark. Här fortsätter vår artikelserie om ett förgörande, nerhyssjat och dyrbart fenomen - mobbning på arbetet:

“Personalens kontakt med varann – det är väl sånt som sköter sig självt? Nej, vi har faktiskt inte tid att tjafsa om känslor och hur folk mår och inte mår på våra möten. Då ska vi prata jobb och inget annat.“ En rent livsfarlig inställning, menar psykologen Lars Bagge. Han jobbar med mobbningsproblematik sedan ett trettiotal år.

- Som chef måste man skapa ett tillåtande klimat omkring sig, säger han. Man ska kunna fråga och prata om hur det är i arbetsgruppen, kunna stämma av med varann. "Jaha, du hade grälat med din fru. Jag undrade just varför du var så kort och sur i morse, tänkte att jag kanske hade sagt eller gjort nåt. Men OK, då förstår jag."

- Det viktigaste är ju hur man trivs och fungerar ihop. Det påverkar precis allt. Ingenting utvecklas utan konflikter men de får inte bli destruktiva.

Backen utför börjar där personalen känner att de måste hålla masken. Utsätts de dessutom för otydligt ledarskap, oklara mål, en organisation som inte fungerar - ja, då kan frustrationen växa till livsfarliga följder. För individ som producerande enhet.

- Blir man tillräckligt frustrerad, då ger man sig på sin omgivning. Det är då som konflikter länkar in i destruktiva banor, betonar Lars Bagge. Det är då som man lämnar spelreglerna, börjar slå under bältet och manipulera. Det är då som de svartaste sidorna utan nåd kan komma fram.

- Mobbning kan drabba och drabbar vem som helst. Det räcker med att vara på fel plats vid fel tidpunkt. Mobbning går ut på att få en eller flera personer att tro att det är fel på dem.

Utfrysning, skitsnack bakom ryggen. Att systematiskt bli uppmålad som inkompetent. Bli nedvärderad och förminskad. Få glåpord kastade i ansiktet, bli våldsamt attackerad. Det är några uttryck som fenomenet kan ta.

- Jag har mött människor som fullkomligt har skitit i om en kollega går hem och hänger sig eller inte. Det är väldigt jobbigt att se det. Runt 300 människor om året tar sitt liv för att de utsatts för mobbning.

- Det kan vara så svårt att fatta hur skör tråden är. Tar man inte ansvar för att skapa en dräglig miljö, bemöter man inte människor med respekt, då vet man inte vad man ställer till med. Då släpper man in saker som man inte har kontroll på.

Lars Bagge drar paralleller till Hitlers Tyskland. Det bestod inte av en skock monster. Det var vanliga och populärt kallat, goda människor, som på olika sätt stöttade den regimen. Ett frustrerat folk.

- Det är en stor och central illusion att vi är goda. Vi har alla de svartaste sidor inom oss. Mobbning är det svåraste som man kan jobba med. Många som gör det, orkar inte fortsätta. Man får se en mycket mörk verklighet. Att jag har orkat så länge, handlar bland annat om att jag har mycket tålamod. Det måste man ha.

Långa sjukskrivningar, krigsskadeliknande trauman och stressyndrom. Fysiska skador och sjukdomar. Folk som blir förtidspensionerade före fyrtio eller mycket tidigare än så. Verksamheter som går i putten på grund av att människor behandlas illa - det är effekter av mobbning som kostar samhället miljardbelopp. Mörkertalen är stora och bakom många diagnoser och rubriceringar kan just mobbning vara grundorsaken, menar Lars Bagge. 

- Att bli utstött och inte vara omtyckt, det är det mest fruktansvärda man kan utsättas för. När två svenskar möts, frågar de: "Och vad jobbar du med?" Det är en väldigt viktig roll för oss.

Men hur ska man komma åt mobbning på jobbet? Varför tror inte Lars Bagge på fackens förmåga att ta tag i problemen? Läs Paraplyprojektet nästa vecka.

Förra veckans artikel : Mobbrapport- EU

Marie Eriksson marie@stockholmskulturbyra.se

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.