"Religiösa krav styr i skolan"

Publicerat 30 Sep, 2005

Barns rätt till utbildning eller föräldrars religiösa skäl- vad väger tyngst? Vem eller vad bestämmer om en elev inte ska få viss undervisning?
- Jag har aldrig varit med om att en skolledare inte har vikt sig för föräldrarnas religiösa krav, säger Soleyman Ghasemiani, ordförande för Barnen Först. Men Skolverkets chefsjurist, Ingegärd Hilborn, har en annan bild av verkligheten.

Vad skulle Signe, 93, säga om barnbarnsbarnet en dag, år 2005, kom hem till henne och sa:
- Jag får inte delta på biologi- och musiklektionerna i skolan för mamma och pappa, de säger att det är på grund av religiösa skäl. Och så får jag inte gå ut och dansa eller simma tillsammans med mina klasskompisar. Mamma och pappa säger också att de redan har bestämt vem som jag ska få gifta mig med.

Signe, som varit med och förpassat traditionsbundet och kyrkligt präglat förtryck bort från den politiska arenan i Sverige, som kämpat för alltifrån kvinnors rätt till utbildning och lönearbete, till rätten att själv få välja livspartner - hon skulle först undra om det var något dåligt skämt. Sedan skulle Signe ge barnbarnsbarnet en historielektion och dra de lagliga rättigheterna för flickan. Rättigheter som tagit ett antal generationer att få igenom. I ett land som blivit vida världsberömt för sin jämställdhet mellan könen och för demokrati.

- Men om det gäller somalier, iranier eller några andra invandrargrupper, då handlar det plötsligt om "inre angelägenheter" istället för individuella och lagstiftade rättigheter, då får deras traditioner och värderingar gälla i Sverige, säger Soleyman Ghasemiani. Det räcker oftast med att de säger "så här gör vi, det är vår tradition, vår religiösa övertygelse."

Han är förutom socialsekreterare i Göteborg, även ordförande för den svenska avdelningen av Barnen Först, en internationell organisation som arbetar för barns rättigheter. Soleyman Ghasemiani menar att det tas för mycket hänsyn till föräldrars religiösa traditioner i skolan och att barn missar undervisning och blir diskriminerade på grund av det. Paraplyprojektet ringde upp Skolverkets chefsjurist, Ingegärd Hilborn och frågade:

Vad väger tyngst  - föräldrars religiösa skäl till varför deras barn inte ska delta i viss undervisning eller barns rätt till utbildning?

- Det bör vara barnets rätt till utbildning. Jag har intrycket av att man löser det här bra på skolorna. Det är rektorns uppgift att hantera frågan. Det förekommer att kommuner har riktlinjer. Det är några få fall per år som kan komma upp i domstol och där Skolverket kan bli tillfrågat att yttra sig. Länsrätten beslutade till exempel för ett tag sedan att en pojkes rätt till musikundervisning var viktigare än föräldrarnas förbud.

Men fall där föräldrar och rektor kommer överens om att föräldrarnas religiösa skäl väger tyngst, behöver inte rapporteras till Skolverket?

- Det stämmer men enligt Skollagen ska befirelse från undervisning verkligen vara undantag och användas mycket restriktivt, för barnens skull. De ska ha rätt till hela sin utbildning och inte behöva bli lidande, svarar Ingegärd Hilborn.

Enligt Soleyman Ghasemiani finns det en hel del fall i dagsläget där
rektorer kommer överens med föräldrarna utan att det blir till något ärende som kommer till Skolverkets kännedom. När han har tjänstgjort som kurator och som tolk i skolor och genom sitt engagemang i Barnen Först, har han genom åren ofta kommit i kontakt med företeelsen runtom i landet. Det har även föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime gjort, bland andra.

Soleyman Ghasemiani berättar om skolledare som snabbt backar för argument som "religiös övertygelse", för att slippa bli kallade för rasister av föräldrarna och deras samfund. Rektorer som annars tycker det är självklart att värna om barns fri- och rättigheter.

- Jag har aldrig varit med om att en skolledare inte har vikt sig för föräldrarnas religiösa krav, fortsätter han. "Vad ska vi göra?", kan de säga. "Det är föräldrarna som bestämmer." Och så låter de strukturer få råda som begränsar, inte minst flickor, och legitimerar könsförtryck i skolan.

Respekt och tolerans. Ja, men för vad? Det är frågan. För traditioner som förbjuder lagstiftade rättigheter? Eller för individens rätt och behov, oavsett etnokulturell bakgrund? Soleyman Ghasemiani menar att hela samhället och inte minst beslutsfattare, måste fråga sig det.

Efter att ha pratat om den vanliga, kommunala grundskolan, kommer han in på religiösa friskolor. Han har fått den annars så lugne och mediavane imamen Abd al Haqq Kielan att ställa sig upp och skrika på en konferens när de diskuterade religion. Själv har Soleyman Ghasemiani gått i koranskola i Iran och kom till Sverige som flykting för drygt tjugo år sedan. Han menar att både Sveriges statsmakt och folk i allmänhet ofta inte vet vad som egentligen lärs ut i ett antal religiösa friskolor. Hur kvinnans underdånighet och mindre värde tillhör skolans värdegrund i praktiken.

- Barn är helt försvarslösa mot det dogmatiska och vidskepliga som många religiösa friskolor förmedlar, anser Soleyman Ghasemiani. Där kan de fostras med hjälp av skrämsel och hot om helvetets eldar och där kan vi verkligen tala om stereotypa könsroller. När de är vuxna är det ofta kört och så förmedlas förtrycket vidare till nya generationer. Förbjud religiösa friskolor för barn men tillåt dem gärna för vuxna, de har en annan möjlighet att reflektera och göra fria val.

- Det finns en dubbelmoral när det gäller begreppet religionsfrihet, menar Soleyman Ghasemiani. Själva termen betyder trosfrihet, alltså att individen har frihet att tro vad han eller hon tycker. Men det verkar mest gälla för infödda svenskar. När det gäller invandrare har begreppet fått en helt annan betydelse - att det istället är religionen som ska få vara fri. Rent politiskt har religionen förpassats till den privata sfären för de infödda svenskarna. Men för många invandrare får den fortfarande gälla här som en offentlig angelägenhet. Låt all religion få träda tillbaka till den individuella arenan.



I en kommande artikel kommenterar Soleyman Ghasemiani Masoud Kamalis nya utredning.

Marie Eriksson marie@stockholmskulturbyra.se

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.