I strävan efter mångkultur, kan vissa bli diskriminerade. Foto: Martin Stahl.

Invandrarbarn utestängs i högstadiet

Publicerat 16 Maj, 2007

27 procent utlandsfödda flickor och 17 procent utlandsfödda pojkar är förbjudna av sina föräldrar att delta i ett eller flera utbildningsinslag i skolan. För flickor och pojkar med svensk bakgrund hamnar siffran på 3 procent. Det visar Sara Högdins doktorsavhandling Utbildning på (o)lika villkor - om kön och etnisk bakgrund.

Runt 1 200 högstadieelever i årskurs 7 till 9 på fyra högstadieskolor har svarat på frågor om vad de tillåts eller inte tillåts få vara med på - i skolan och på fritiden.

Skolornas respektive rektorer har bland annat fått utveckla hur de agerar när föräldrar inte vill att deras barn ska delta i obligatoriska undervsningsmoment.

18 procent av utlandsfödda flickor i högstadiet får inte delta i skolämnet sexualkunskap för sina föräldrar. Motsvarande siffra för pojkar ligger på samma höga nivå, 17 procent. Men skolornas rektorer uppger att det är endast flickor som förbjuds att delta i ett eller flera utbildningsinslag.

"Att få ta del av sådan kunskap betraktas som en grundläggande rättighet i det svenska samhället", slår Sara Högdin fast. Det handlar om rätten till sin egen kropp, sexualitet och personliga utveckling.

Att även utlandsfödda killar är utsatta för en hel del förbud som strider mot läroplanen, det har samtliga rektorer missat. Hon efterlyser mer forskning på området.

Vid en av skolorna behöver föräldrarna bara komma in med ett skriftligt intyg till skolan. Om det står där att deras barn inte får vara med på till exempel sexualundervisning eller studiebesök, godtas alltid föräldrarnas önskemål. Och alltid utan någon diskussion mellan föräldrar och skolan. Rektorn på skolan motiverar det med: "Vi respekterar alla familjers kultur."

Hur rimmar det här med läroplan och skollag, med att alla barn och ungdomar - oavsett kön, etnicitet och social bakgund - har rätt till lika utbildning?

Enligt Skolverket ska så kallad befrielse från obligatoriska utbildningsinslag verkligen vara undantag och tillämpas mycket restriktivt, för barnens skull. "De ska ha rätt till hela sin utbildning och inte behöva bli lidande", sa Skolverkets chefsjurist till Paraplyprojektet i en tidigare artikel. Men lagtextens luddiga formulering om "särskilda omständigheter" ger utrymme för godtyckliga tolkningar.

Hur vanligt är det då att föräldrar förbjuder sina barn att delta i vissa ämnen på grund av exempelvis religiösa skäl? Det har Skolverket ingen koll på. När föräldrar och rektor är överens om att barnet ska "befrias" från undervisning, behöver det inte rapporteras till Skolverket. "Jag har intrycket av att man löser det här bra på skolorna" sa myndighetens chefsjurist i vår tidigare intervju.

Men tro är en sak och vetenskaplig verklighet något annat. Med hjälp av Sara Högdins doktorsavhandling får vi för första gången siffror på hur det faktiskt ser ut.

De fyra utvalda högstadieskolorna ligger i samma stad och har en högre andel av elever med utländsk bakgrund, som kommer från olika sociala och ekonomiska förhållanden. Det gör att resultaten från enkätundersökningen går att översätta till liknande områden, som det finns en hel del av i till exempel storstädernas förorter.

6 procent av de utlandsfödda flickorna får inte delta i skolans idrotts- eller simundervisning för föräldrarna, att jämföra med siffran för utlandsfödda pojkar som är 0.

Att åka på klassresa får inte 14 procent av de utlandsfödda flickorna göra, motssvarande siffra för flickor med svensk bakgrund är 1 procent.

Totalt är 27 procent utlandsfödda flickor och 17 procent utlandsfödda pojkar förbjudna av sina föräldrar att delta i ett eller flera utbildningsinslag i skolan. För flickor och pojkar med svensk bakgrund hamnar den siffran på 3 procent. Även elever som är födda här men som har utlandsfödda föräldrar, får delta i mindre utsträckning än ungdomar med svensk bakgrund.

Att hamna i korselden mellan skolans ansvar att motverka traditionella könsmönster och etnisk särbehandling och föräldrar som vill upprätthålla just det, kan ge stora problem för både individ och samhälle. Är samhället dessutom sett som ett föredöme i världen när det gäller demokrati, jämställdhet och individuella rättigheter - då kan det bli extra knivigt.

"Skolan är för vissa flickor en frizon från föräldrarnas kontroll", uppger en av rektorerna i undersökningen. Trots att gruppen utlandsfödda flickor får minst hjälp med skolarbetet av sina föräldrar, är det just de som är mest engagerade i det. 46 procent uppger att de engagerar sig väldigt mycket. Till skillnad från gruppen flickor med svensk bakgrund, 22 procent.

En annan viktig bit av skoltiden, är kontakten med kompisar, flick- och pojkvänner på fritiden. Det är också ett område som finns med i undersökningen.

62 procent av de utlandsfödda flickorna får inte ha någon pojk- eller flickvän för sina föräldrar. Om de själva är födda här men har utlandsfödda föräldrar, är siffran 54 procent. Att jämföra med gruppen flickor med svensk bakgrund, 3 procent.

22 procent av de utlandsfödda pojkarna är förbjudna att ha flick- eller pojkvän för sina föräldrar. För pojkar med svensk bakgrund är siffran 2 procent.

Att få gå ut efter skoltid är förbjudet för 15 procent av de utlandsfödda flickorna och för 1 procent av flickor med svensk bakgrund.

En fjärdedel av de utlandsfödda pojkarna får inte välja sina kompisar själv. Motsvarande siffra för utlandsfödda flickor är 19 procent. För flickor med svensk bakgrund, 8 procent.

Totalt är det hela 81 procent av de utlandsfödda flickorna som uppger att de inte får delta i minst en fritidsaktivitet eller skolinslag. Elever med rötter i Mellanöstern och Asien och flickor från Afrika, omfattas av fler förbud än andra elever i undersökningen.

"Det är viktigt att studera skillnader och likheter utifrån sociala konstruktioner som kön, etnisk bakgrund och socioekonomisk bakgrund, eftersom det är enda sättet att studera diskriminering och ojämlika förhållanden i samhället", skriver Sara Högdin.
Dessutom - det är svårare att blunda för vetenskapliga siffror.

Marie Eriksson marie@stockholmskulturbyra.se

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.