"Jag blev bränd i handflatorna för att jag alltid skulle bli påmind om att jag dragit skam över familjen." Fatima, 17 år.

Rädda Barnen och myndigheter duckar i debatten - hedersvåld

Publicerat 24 Maj, 2007

Rädda Barnen vill inte medverka på debattsidor och i manifestationer mot hedersvåld. Det skriver deras ordförande, Marianne Nivert som svar på ett upprop om att delta i demonstrationen mot dödsstenandet av en flicka i Irak. Barnombudsmannen, Jämställdhetsombudsmannen och ett antal antidiskrimineringsbyråer har inte svarat alls inför manifestationen. Här är ett öppet brev till Rädda Barnen som berör även andra stora organisationer och myndigheter. Det kommer från Glöm Aldrig Pela och Fadime Riksföreningen och organisationen Barnen först:

Vi från de progressiva, sociala rörelserna med invandrarbakgrund, har försökt i många år att få förståelse för våra ståndpunkter. Men vi pratar fortfarande förbi varandra. Vi menar inte om det ni gör utan det ni borde göra.

Vi är väldigt glada för det ni gör för barnen i allmänhet men vi tycker att det är sorgligt att ni inte vill eller inte vågar försvara de mest utsatta barnens rättigheter, de som diskrimineras och hotas i religiösa och traditionella miljöer.

Ni säger själva att ni inte vill peka ut grupper. Vi undrar om ni menar föräldrarna eller kyskhetskulturen? Om ni inte vill peka ut "de" som förtrycker barn inom kyskhetskulturen, hur kan ni då påverka opinionen i hedersvåldsdebatten som påverkar de politiska beslutsfattarna?

Ni deltar i alla möjliga manifestationer för fattiga barn och för olika katastrofhjälp och bildar opinion i dessa frågor. Det är vi glada för. Men varför har ni inte en enda gång bildat opinion mot kulturrelativismen som gör att våra politiker inte tar de steg som måste tas för att försvara våra systrar från religiöst förtryck?

1. Ni har aldrig öppet tagit ställning mot slöja på barn. Ni vet mycket väl att miljoner barn tvingas in i denna uniform och några betalar med livet för att vägra bära slöja. Ni är tysta och avvisar våra inbjudningar till dessa debatter. För många år sedan, kom en representant från Rädda Barnen till vår debatt på ABF, där hon uttalade sig chockerande okunnigt om att slöjan bara är en tygbit. Det var det enda uttalande ni har yttrat om slöjan i ett offentligt sammanhang.

2. Ni har aldrig tagit ställning mot den förödande segregation och hjärntvätt som pågår i religiösa friskolor. Ni vet om att barn indoktrineras där och lär sig förakta eller hata ateister och personer med annan religiös bakgrund. Ni vet att de inte tillåter att folk umgås eller gifter sig över religionsgränserna. Det är rasism men ni är tysta.

3. Ni har aldrig vågat bemöta kulturrelativismen i debatten. Många invandrarbarn diskrimineras och hotas i religiösa och traditionella miljöer. Ni vet att många undantas från olika ämnen i skolan, simning, gymnastik, musik, bild eller sex- och samlevnadsundervisning och det protesterar ni inte emot i era kampanjer. Ni tycker väl inte heller att det är OK att barn inte lär sig simma eller kidnappas för att tvångsgiftas i deras hemländer?

4. Varför inga höga protester och varför kräver ni inte lagstiftning mot arrangerade äktenskap? Om svenska barn skulle giftas bort och tvingas att visa upp ett blodigt lakan på bröllopsnatten, så skulle ni kanske inte välja att arbeta lokalt utan ni skulle ha arrangerat den ena kampanjen efter den andra, inte sant?

Vi talar inte om ert välgörenhetsarbete utan om barns mänskliga och universella rättigheter som krossas av religiösa lagar och omänskliga traditioner. Nu stenades en 17-årig flicka av en hel folkmassa som ni också fördömer i ert brev till oss. Men skall ni också gå ut i media, i Sverige och i Irak och fördöma detta barbari och kräva samma rättigheter för invandrarflickor och de irakiska flickorna som för våra flickor här hemma i Sverige?

Miljoner flickor tvångsgifts världen över, har ni kampanjer mot det? Den dagen ni har det, då skall vi säga att Rädda Barnen agerar i enlighet med sina principer och grundvärderingar. Att ni inte pekar ut förtryckarna är lika med tystnad. Och tystnad är ovärdigt för barnrättsorganisationer.

Vi vädjar till Er att höja rösten mot hederskulturer och de bokstavstrogna, religiösa krafternas hot mot barnen. Vi behöver ert stöd för våra systrar som inte får leva i frihet. Politiker är fega, vilket de medger men tillsammans kan vi göra dem modigare.

Med vänlig hälsning,

Sara Mohammad, ordförande i Glöm Aldrig Pela och Fadime Riksföreningen  Soleyman Ghasemiani, Barnen först.

Det här är Rädda Barnens ordförande Marianne Niverts svar på varför de inte deltog i manifestationen mot hedersvåld den 12 maj i Stockholm:

Vi är många som har upprörts över mordet på Duaa Kalil Aswad. Att sådant kan hända är fruktansvärt. Mord är den yttersta konsekvensen av förtryck i hederns namn, ett förtryck som inte kan accepteras i någon form. Genom morden på Fadime och Pela fick vi lära oss att brott i hederns namn begås även i vårt land.

Rädda Barnen arbetar direkt med ungdomar, flickor och pojkar, som utsätts för hedersrelaterat våld. Vi erbjuder psykoterapeutiskt stöd och behandling sedan 2002 och har haft kontakt med många ungdomar sen dess. Kontakterna har gett oss kunskap om ungdomarnas situation som vi sprider till yrkesgrupper som möter ungdomarna, så att de kan ge dem bättre skydd och stöd.

Rädda Barnen anser att regeringen omgående bör fatta beslut om att upprätta ett nationellt riskbarncentrum, som utvecklar socialtjänstens kompetens och möjligheter att garantera barn som far illa deras rättigheter. Riskbarncentrum bör också innehålla ett nationellt konsultativt stöd för socialtjänsten och andra verksamheter, i arbetet mot hedersrelaterat våld.

Rädda Barnen arbetar framför allt mot hedersrelaterat förtryck genom nätverk och utbildningar, där vi både söker och sprider kunskap, snarare än via debattsidor och manifestationer. Därför har vi valt att inte medverka vid manifestationen 12 maj. För att stoppa våld mot barn och ungdomar i hederns namn behöver vi vara flera aktörer, så vi tycker ändå att det är bra att organisatörerna har tagit detta initiativ.

Rädda Barnen tar bestämt avstånd mot alla sorters våld mot barn, inklusive aga. Därför arbetar vi, i Sverige och i världen, med att stärka barns rättigheter genom lagstiftning men också genom att påverka attityder hos vuxna runt barnen.

Våldet måste stoppas, oavsett vilket namn man ger det. Varje barn som misshandlas psykiskt eller fysiskt är ett misslyckande; för Sverige, för andra länder i världen och framför allt för barnet!

Marianne Nivert
Ordförande, Rädda Barnen

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.