Arrangerat eller tvång - två olika ord som i praktiken betyder samma sak när det gäller hedersförtyck och äktenskap. Foto: Marie Eriksson.

Skenbart fri och självständig

Publicerat 22 Sep, 2006

Föräldrar som sätter in annons i tidningen efter lämplig make åt sin dotter. Föräldrar som går till äktenskapsmäklerskor för att titta på videofilmer, kort och släktträd på passande make eller maka till barnen. Det är vardagsmat i till exempel England och Frankrike, berättade Ingmarie Froman på Paraplyprojektets frukostseminarium den 19 september. Hon har just kommit ut med boken Islam, brudar och paljetter.

- Jag blev så enormt överraskad över att flickor kan ha så lite att säga till om när det gäller äktenskap, sa hon.
Mindre förvånad och mer informerad om fenomenet är forskaren och docenten i rättssociologi, Astrid Schlytter, som var där och kommenterade boken.

Även om vi inte ser så många annonser i Sverige där föräldrar bjuder ut sina flickor på bild, är arrangerade äktenskap en vanlig företeelse även här. Paraplyprojektet har skrivit ett flertal gånger om undtantaget i Utlänningslagen, om den svenska särlagstiftning som ger föräldrar med sådana traditioner rätt att gifta bort sina döttrar och söner (mer läsning). 

- Sedan ett halvår tillbaka har man till och med förenklat reglerna hos oss, poängterade Astrid Schlytter. Migrationsverket behöver bara prata med den som ska giftas bort om de misstänker att det arrangerade äktenskapet är ett tvångsäktenskap.

Hon betonade att arrangerade äktenskap och förlovningar, som i praktiken är lika bindande, inte är något religiöst fenomen. Sådana förtryckande traditioner kom långt före i historien. Det är definitivt inte heller något speciellt muslimskt, utan förekommer i alltifrån kristna till ateistiskt präglade släkter.

Ingmarie Froman berättade om den 18-åriga flickan som var en av strejkledarna när en fransk utbildningsminister störtades, hur hon satt i TV och var sinnebilden av självständig och stark ung kivnna. Men när hennes pappa fick höra ett rykte om att hon dejtade en kille i kvarteret, giftes hon snabbt bort. "Vi måste snabbt få slut på skvallret", sa han.

- Varför gick du med på det? frågade jag henne. "Jag var bara 18 år och att bli kallad för hora är så stämplande", svarade hon.
Hon ville inte heller förlora kontakten med sin familj och gifte sig därför med en tretton år äldre man från Belgien som föräldrarna hittat med hjälp av en äktenskapsmäklerska.

Ingmarie Froman var mycket förvånad över att välutbildade och till synes självständiga flickor och kvinnor som hon har intervjuat i sin bok, har haft så lite att säga till om när det gäller att själva få välja vem de vill gifta sig med. Hon har även träffat kvinnoorganisationer och läst forskning som bekräftar bilden.

I boken fokuserar hon en hel del på slöjan, sjalbärandet. Ingmarie Froman menar att det tycks finnas fler och fler unga kvinnor som läst Koranen självständigt, som kommit fram till sina egna tolkningar. Som kan argumentera sakligt och vinna diskussionen hemma om varför de inte ska giftas bort. De kan också skämmas för sina mammor för att de inte bär sjal.  

Astrid Schlytter ser en helt annan utveckling. Hon menar att de här unga, välutbildade och självständiga kvinnorna som Ingmarie Froman så målande berättar om, är i klar minoritet. Anledningen är att arrangerade äktenskap har visat sig bli allt vanligare runtom Europa, i takt med svårigheten att få uppehållstillstånd. Att gifta bort sitt barn blir till sätt att få in släktingar och andra i landet. Det handlar också mycket om pengar, ibland hundratusentals kronor.

- För en 17-årig dotter som nyligen bortförlovades med en 37-årig man, fick föräldrarrna tydligen två kilo guld. Dottern ville inte förlova sig med mannen men var samtidigt rädd för att bli isolerad från sin familj.

Slöjans eller sjalens vara eller inte vare, det är inte huvudproblemet, menar Astrid Schlytter. Även om de kvinnor som från barnsben behövt ha den på sig, färgas av sättet att se på kvinnans sexualitet, att hon ska bära sjal för att inte fresta mannen. Sjalen har också mer och mer blivit till en politisk markör, ett avståndstagande från västvärlden.

Det stora problemet är att flickor fostras till att tro att de inte har någon egen rätt att själva få välja, alltifrån pojk-, fickvän och äktenskapspartner, till hur de vill leva sina liv. Flickor fostras till att inse att de inte har något eget värde utan en man.

När det gäller arrangerade äktenskap och Sverige, har Ingmarie Froman träffat på många som anser att "det är väl bra, att man inte bara går på förälskelse när man gifter sig." En av de som Paraplyprojektet har träffat på, är förre jämställdhetsministern Jens Orback (läs vår artikel).

- Jag hoppas verkligen att det blir en ordentlig debatt om arrangerade äktenskap, betonade hon. Att det skulle vara så mycket bättre än tvångsäktenskap är ju inte sant. När man inte själv får välja partner, är man ju inte fri.

Marie Eriksson marie@stockholmskulturbyra.se

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.