Foto:Marie Eriksson.

Holländska Mira Media - lobbar för mångfald

Publicerat 20 Dec, 2006

Holland hör till ett av Europas mest mångkulturella länder och mångkultur har sedan länge varit ett ledord i landets historia och politik. Minoriteters starka ställning i Hollands lagar mot diskriminering beror en hel del på ett starkt lobbyarbete. Organisationer som Mira Media har arbetat intensivt för att underlätta minoriteters intåg på mediemarknaden.

Ed Klute hör till en av de mest rutinerade internationella aktörerna inom mångfaldsjournalistik. Hans företag Mira Media arbetar med lobbyverksamhet på nationell och europeisk nivå och det är tack vare deras arbete som en rad lagar och förordningar om medier och mångfald sett dagens ljus.

Han är i full gång med att förbereda den europeiska konferensen om medier och minoriteter i tyska Essen, som gick av stapeln i november, när jag träffar honom på kontoret i Utrecht.

Utrecht är Holland fjärde största stad och ligger en halvtimme med tåg från Amsterdam. Staden härbärgar en stor andel minoriteter och är känd för sin medeltida stadskärna och pittoreska atmosfär. En trappa upp i den vita sekelskiftesbyggnaden vid Mariaplaats 3 arbetar ett tiotal personer med utbildning, rådgivning och datainsamling inom ämnet mångfaldsjournalistik.

Ed Klute tar emot i sitt blygsamt inredda kontor där pärmar och affischer med tidigare aktiviteter bildar bakgrunden till vårt samtal. Ed Klute själv har en bakgrund som lärare för migranter och det var därigenom som han kom i kontakt med temat minoriteter och migration i slutet på 70-talet.

Genom arbetet inom asylrörelsen, insåg han tidigt att media spelade en nyckelroll i formandet av allmänhetens syn och i längre led den officiella policyn gentemot migranter och integration.

Detta sammanföll med att många invandrarorganisationer insåg att deras medlemmar hade för avsikt att stanna i Holland - om de så kom som gästarbetare, från forna kolonier eller som flyktingar. Och därmed var man i behov av erkännande från majoritetssamhället.

Fokus måste alltså skiftas från respektive hemland till det nya gästlandet. Tydliga krav restes på rätten till sin egen kulturella särart och att fler personer med mångetnisk bakgrund skulle synas i media.

Organisationen STOA bildades som föregångare till Mira Media och i efterkälken på EU-konferensen om media och minoriteter som gick av stapeln 1988. Där förde man fram krav som anammades av den holländska regeringen 1992, vilka underströk vikten av en allsidig journalistik som tog minoriteters särart till vara.

STOA arbetade inledningsvis som en mediaövervakare och med lobby gentemot mediehusen. Ett steg var att bjuda in BBC:s avdelning för jämlik behandling och be dem presentera sitt program för mångfald för olika holländska medier.  Den holländska regeringen tog besöket och BBC:s rekommendationer på allvar och kulturministern åkte till England för att på plats ta del av de engelska erfarenheterna.

Det ledde till att STOA, som ombildades till Mira Media i 1992, fick legitimitet och än viktigare - finansiering för sin verksamhet. Samtidigt började man med en europeisk lobby under paraplyn Online/More Colour in the Media. Sverige representerades av Sveriges Radio, som initierade ett program för att få fram fler personer med mångetnisk bakgrund i sitt programutbud. Ett projekt i samarbete med Göteborgs Universitet och JMG under namnet Sätt färg på pressen.

Projektet vände sig till redan etablerade journalister med mångetnisk bakgrund och avverkades 1996-97. Samtidigt  tog Sveriges Radio fram egna policydokument beträffande bevakning av minoriteters villkor, SVT och UR följde efter.

Jämfört med för 20 år sedan eller till och med för 10 år sedan, har mycket hänt i Holland beträffande mångetniska medborgares tillgång till media, berättar Ed Klute. Inte minst genom de olika program som sänds i public service-kanalerna och vänder sig till majoritetsbefolkningen, jämfört med de program som tidigare enbart riktade sig till dem etniska minoriteterna.

Ett sådant exempel är den populära talkshowen Raymaan is Laat, där den surinames-holländske Raymaan driver med fördomar om holländare och surinameser sinsemellan. Att hans show blivit så populär beror helt enkelt på att han vänder sig till en "holländsk" publik med många olika färger, bakgrunder, religioner och språk. Det är det som är framtidens visa för framgångsrika medier, betonar Ed.

Samtidigt som arbetet med lobbying för minoriteters representation i europeisk media konsoliderades och fler och fler organisationer från olika medlemsländer anslöt sig, utvecklades den europeiska diskursen åt motsatt håll.

Hade man tidigare värnat om etniska minoriteters kulturella särart och diskuterat dessa ur en kulturrelativistisk synpunkt, så höjdes nu rösterna på assimilation i värdlandets kultur - en utveckling där främlingsfientliga partier runtom i Europa spelade en avgörande roll och deras retorik anammades undan för undan av de etablerade partierna. Särskilt tydligt kan man se spåren av denna utveckling i Holland, med Pim Fortyns framgång hos de breda folklagren.

Ed Klute menar på att de holländska politikerna hade förlorat kontakten med verkligheten och de faktiska konflikter mellan minoriteter och majoritetsbefolkningen som präglade samhället - ett tomrum som fylldes av Pim Fortyns populistiska agenda.

En annan faktor var kriget i forna Jugoslavien och det flyktingkaos som drabbade hela Europa - Holland som traditionellt haft en generös asylpolitik, tog emot många flyktingar som placerades i olika centra runtom landet. De konflikter som uppstod i bakvattnet på denna situation, banade vägen för Fortyn och skärpta asyllagar. Ed Klute berättar vidare att 11/9 också var en bidragande orsak till den negativa spiral av medierapporter kring migration och integration:

- Islam och muslimer diskuterades aldrig så livligt i Holland eller EU heller, för den delen, förrän attacken på WTC, säger Ed Klute. Det blev startskottet för en islamofobisk kampanj som dröjer sig kvar än idag. Diskussionen om migranter och migration kom att likställas med en diskussion om islam och muslimer.

- Samtidigt hade de sociala klyftorna ökat och de stora migrantgrupperna, som i åratal lämnats vind för våg att klara sig bäst de kunde i det holländska samhället, dragits ner i misär och kriminalitet. Något som skapade rubriker i media. Scenen var alltså förberedd för Pim Fortyns intåg.

- Inledningsvis visste inte journalister hur de skulle hantera fenomenet och det ledde till panikslagen rapportering om problem med invandringen för att klara sig undan "politisk korrekt" stämpeln. Något som Pim Fortyn noga hade räknat med och som gav honom vind i seglen. En annan utveckling var att journalisterna började rannsaka sig själva och sina arbetsmetoder, källor och rapportering. Man hade insett sin brist på kompetens och öppnade därför för minoriteters input.

Mira Media arbetar vidare som en aktör medier och minoriteter emellan och medieutbildar representanter för etniska minoriteter så att de bättre kan möta mediernas krav på tydlig information. Samtidigt byggs en databas som underlättar för journalister att få kontakt med olika delar av de etniska minoriteterna.

Genom att erbjuda journalistisk träning till kvinnor från etniska minoriteter, underlättar man för dem att beskriva sin verklighet på egna villkor. Projektet resulterade i olika filmer om deras vardag, som senare visades upp vid en utställning, där kvinnorna själva ledde arbetet och därmed ökade sin delaktighet i samhällslivet.

Vidare arbetar Mira Media med att föra samman journalister med olika "fokusgrupper", bestående av mångetniska medborgare - allt för att underlätta en verklighetsförankrad journalistik som speglar hela befolkningen.
- På det sättet kan media användas som ett reellt interkulturellt verktyg för "social cohesion" eller social samvaro, avslutar Ed Klute.

Behrang Kianzad

 

 

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.