Lars Bagge. Foto: Charlotte Bagge.

Mobbning - ingenting för facket

Publicerat 15 Feb, 2007

Är det inte väldigt svårt att upptäcka och komma åt mer subtila former av mobbning, som nedvärderande blickar och prat bakom ryggen?
- Nej, det är det inte alls, svarar psykologen Lars Bagge bestämt. Det finns solklara och raka anvisningar om hur man kan jobba med de här problemen på jobbet. Vi har bra lagar i Sverige på området men vi följer dem inte.

Varje arbetsgivare är skyldig att fånga upp signaler om kränkande särbehandling på ett tidigt stadium. Det kan man läsa om i ett tunt häfte som Lars Bagge kallar för sin bibel - Kränkande särbehandling i arbetslivet, AFS 1993:17. Arbetarskyddsstyrelsen, numera upplöst i Arbetsmiljöverket, gav ut det för 14 år sedan (länk till AFS 1993:17).

- Om man följer råden i den här skriften, då kommer man åt problemen, hävdar han som jobbat med mobbningsproblematik sedan 70-talet.

Arbetsledningen behöver lära känna var och en i arbetsgruppen. Ha rutiner för kontakt med enskilda arbetstagare och ordna med regelbundna medarbetarsamtal - då kan också missförhållanden fångas upp på ett tidigt stadium. Det rekommenderas bland annat i häftet. Men hur ofta är det så ute på fältet?

- Jag är orolig för den vitt spridda och onyanserade synen på människan som mjölkko, säger Lars Bagge.
Han jobbar över hela landet - med enskilda individer, arbetsplatser och organisationer. Mobbning är hans specialområde (läs vår tidigare artikel).

- Vi hör till världens sjukaste folk, fortsätter han. Folk orkar inte med de här slimmade organisationerna. Den psykosociala arbetsmiljön är en viktig orsak till mycket sjukfrånvaro. Täckdiagnostiken är stor. Det kan till exempel heta ond rygg och magont istället.

- Människor behöver mer tid än någonsin att prata med varann, på ögonhöjd. Ju mer komplicerat samhället blir, ju mer tid behöver vi för att analysera. När vi inte tar oss tid att snacka med varann, då går vi rakt in i en återvändsgränd. System rämnar när små signaler inte når fram.

Snabbantade organisationer med folk som går på knäna av för stort arbetstryck. Arbetsplatser där personal känner sig illa bemött av chefer - det är exempel på bördig jordmån för mobbning. Och det finns det en hel del av, runt om i landet.

På mellanchefsnivå - där förekommer det oftare än högre upp i ledningen, berättar Lars Bagge. Varför det? 
- Mobbningsproblematik är ett uttryck för att man tror att man inte behöver ta ansvar. Med ansvar är man mer försiktig.

Begreppet ansvarsfrihet får Lars Bagge att se rött, det heter ofta att styrelser och vissa ledande funktioner har det.
- Vi har ju alla ett förbaskat ansvar för att försöka ha det drägligt ihop, säger han.

I dag ska skyddsombud och fack gå in när personer blir mobbade och kränkta. Bedömer facket att ärendet till exempel kräver en jurist, betalar medlemsavgifter den kostnaden.

- Men facken är ju inga myndigheter! utbrister Lars Bagge. Det är staten och samhället som ska hand om de här frågorna. Det här är alldeles för stora och komplexa problem för facken. Jag har till exempel sett hur fackrepresentanter har hamnat i lojalitetskonflikter när medlem stått mot medlem. De kan och ska inte hantera mobbningen, det är helt fel sätt att använda medlemmarnas pengar på.

Mobbade får inte sällan rådet "det bästa är att fly", från både arbetsrätts-och psykologhåll.

- Jag förstår inte hur de tänker, säger Lars Bagge. Man ska lösa de bakomliggande faktorerna, mobbningen är ju symptom på att saker inte fungerar. Du kan ju tänka dig hur det blir om man bara flyttar runt symptomen. Man ska försöka reda upp situationen på plats. Kunskapen som man får då, kan organisationen använda på kurser, där den som mobbats kan vara med. Då ökar sympatin och skamstämpeln över mobbade kan försvinna.

Samtidigt betonar han att det måste vara den som utsatts för mobbning som bestämmer. Vill man inte vara kvar, då ska man inte heller behöva vara det. Men  bakomliggande orsaker försvinner inte för det, de måste ändå åtgärdas.

Dock inte med hjälp av de slags konsulter som mest kommer med lättköpta lösningar och saknar kunskap. Som kan sätta diagnoser på folk utan att veta vad de pratar om. De som tillhör "tyckiatrin", enligt Lars Bagge.

- Företagshälsovården som man hade så stora förhoppningar om, har visat sig sitta i knäet på arbetsgivarna. Styrningen av företagshälsovården bör återgå i en partsammansatt form som på 80-talet, för att öka trovärdighet och effektivitet.

- Jag skulle vilja se ett slags företagshälso-råd, av den typ som fanns då. Rådet ska bestå av representanter från hälsovård, fack och arbetsgivare. Det ska fungera som en slags ventil och se till att vi har en dräglig umgängesform på arbetsplatserna. 

Mer resurser till tillsynsmyndigheten Arbetsmiljöverket, det efterlyser han. Men deras budget bantas från och med i år med 30 procent (läs artikel). Lars Bagge vill också se betydligt mer forskning på området i Sverige. Och pratar varmt om sin tidigare kollega Heinz Leymann, som inte lever längre. En banbrytare inom forskningen om mobbning.  

- Han lyfte på locket och vågade prata om de här sakerna. Han blev professor i flera länder men fick inte något riktigt erkännande i Sverige, trots två doktorsexamina. Det tycker jag speglar problematiken, hur låst det är här.

Marie Eriksson marie@stockholmskulturbyra.se

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.