Kunskap om hedersvåld behövs inte längre - Rikskrim bantar

Publicerat 22 Apr, 2005

- Invandrartjejer som är inlåsta hemma kostar inte samhället något, säger Rikskriminalpolisens enda expert på hedersvåld, kriminalinspektör Kickis Åhré Älgamo. 
Det är naturligtvis inte den officiella förklaringen till varför hennes tjänst nu dras in. I en tid då gruppvåldtäkter mot de som väsnas minst, blir allt vanligare. Och tvångsäktenskap som inkomstkälla ökar.

"Kontakta mig för din funktion och framtid", fick Kickis Åhré Älgamo plötsligt höra på sitt mobilsvar under fredagseftermiddagen i förra veckan. Det var hennes operative chef som hade ringt. När Kickis Åhré Älgamo går på barnledighet om en och en halv vecka, försvinner hennes tjänst definitivt.

Den officiella förklaringen till varför hon inte längre får utbilda främst poliser men också orters socialtjänst, lärare, läkare, vårdpersonal och andra yrkesgrupper, är bantning. Det kostar för mycket att ha en expert med nationell överblick, som ger konkret information åt de som möter utsatta tjejer och drabbade killar i jobbet. De olika personalkategorierna bör själva vid det här laget veta hur de ska hantera den här problematiken, det är Rikspolisstyrelsen och Rikskriminalen överens om.

- De som beslutat om det här möter inte tjejerna på fältet. Hedersvåld ökar i samhället och runt 15 000 är drabbade, hävdar Kickis Åhré Älgamo.
Länsstyrelserna skulle för några år sedan räkna efter själva men vad och hur man räknade varierade från län till län. Sammanställningen blev mycket kritiserad. Antalet utsatta för hedersrelaterat våld var enligt deras beräkningar runt 1 500 för hela landet. En alldeles för låg siffra, menade olika kritiker från myndigheter och fält.

Men vad har då gruppvåldtäkter och hederskultur att göra med varann?

- Gruppvåldtäkter har ökat de två senaste åren mot tjejer från hederskulturer, berättar Kickis Åhré Älgamo. Våldtäkterna filmas med kameramobil av förövare som sedan pressar tjejerna på pengar. Om de inte betalar, hotar de med att visa bilderna eller filmen för tjejernas familjer.
.
Ett slags "safe sex" för killarna, för de våldtagna vågar inte berätta för sina föräldrar att de förlorat sin oskuld. Flickorna har genom det dragit skam över en hel släkt och inte bara det. De har också orsakat ett rejält ekonomiskt bakslag för familjen, som då inte får ut någon hemgift för dottern.

- En hemgift kan ofta ligga mellan 200 000 - 500 000 kronor, uppger Åhré Älgamo.
Pengar som familjen sedan länge räknat in som ett kommande tillskott i hushållskassan.
Har dottern på något sätt hotat släkthedern, kan priset på hemgiften sjunka dramatiskt. Och inte bara för en dotter utan även för kvinnliga, ogifta kusiner i släkten. Det kan också bli svårt att överhuvudtaget kunna gifta bort dem. Och då ryker också möjligheten att genom äktenskap skaffa fram uppehållstillstånd, som annars är svårt eller omöjligt att nu få i Sverige.

Det kan räcka med att hon setts prata med en kille i köpcentret, haft fel kläder på sig eller vägrar gifta sig med mannen som föräldrarna valt ut åt henne. Handlingar som på något sätt kan tolkas som hot mot hennes oskuld, drar skam över en hel familj, en hel släkt. Straff i form av hot och våld mot tjejen eller kvinnan kan återupprätta hedern och utförs av släkten. Sätts någon släkting i fängelse för det, tar andra snabbt över och fortsätter uppdraget.

Vad kan det handla om för straff?

- Alltifrån utfrysning och hot till arrangerade olyckor och mord. Köksolyckor är vanligt, att de till exempel blir brända med matolja. Fallolyckor förekommer eller att de "råkar" ut för en trafikolycka. Uppmaning till självmord är mycket vanligt. "Antingen gör du det själv eller så dödar vi dig".
Det är i samband med att tjejen försöker slippa undan tvångsgifte som de värsta straffen utmäts.

- Man har egna interna rättegångar och egna rättssystem. Och kallar ofta släkten på både mammans och pappans sida. Någon som är respekterad som auktoritet, får besluta om åtgärder. Tjejen får sitta och svara på frågor men får inte ge några förklaringar. De brukar vara en mycket hotfull stämning i rummet. Ingen som jag känner till, som har varit med om en sådan här rättegång och som sedan har lyckats fly, har återvänt hem. En kvinna berättade hur varannan man därinne var beväpnad. Hon förhördes för att hon hade stuckit ifrån sin man som misshandlade henne. Enligt deras kultur får en kvinna inte leva utan en man.  
 
När Pèla Atroshi mördades av sin pappa 1999, arbetade Kickis Åhré Älgamo som utredare på våldsroteln i Stockholm. Fallet hamnade på hennes bord och då började hon på allvar att förkovra sig i hedersvåldets mekanismer.  Kickis Åhré Älgamo inkallades 2002 till Rikskriminalen som nationell expert och har jobbat där i tre år. Hon är noga med att framhålla att det handlar om kultur och tradition och förekommer i både vissa kristna och vissa muslimska traditioner.
- Därmed inte sagt att alla traditioner är dåliga, påpekar hon.

 Kickis Åhrè Älgamo frågade några handläggare inom socialtjänsten hur de skulle agera om barn i en familj berättade att de blev misshandlade av sina föräldrar. Om det var en "Svensson-familj", var det ingen tvekan om att handläggarna skulle göra en anmälan direkt. Men om barnen tillhörde en familj med utländsk bakgrund, var det inte lika självklart längre."Varför det? " undrade Kickis Åhrè Älgamo. "Det blir så svårt praktiskt", blev svaret.

Det finns fortfarande lärare som vänder bort huvudet när tjejer antyder om hot hemma. Poliser som inte förstår sig på hedersproblematik och då missar viktiga bitar i förundersökningen, missar tecken på allvarlig hotbild. Personal på gynekologmottagningar som undrar vad de ska göra, som inte vill bråka i onödan när föräldrar tar dit sina döttrar och kräver en oskuldskontroll. "Kanske är det viktigt att respektera deras kultur?" Myndighetspersoner som inte förstår att det finns föräldrar som tvingar döttrar att gifta sig, föräldrar som får bra betalt för det, samtidigt som män köper sig uppehållstillstånd i Sverige. Handläggare inom socialtjänsten som hellre lyssnar på föräldrar än utsatta barn.

- Vem är det som får betala? De mest utsatta, tjejerna säger Kickis Åhré Älgamo. Under hösten har jag fått säga nej till många föreläsningar över hela Sverige, jag har inte hunnit med. Det finns ett stort behov och intresse av att lära mer. När jag har föreläst, ökar ärendena.
Paraplyprojektet återkommer med frågor till Rikspolisstyrelsen.

Marie Eriksson marie@stockholmskulturbyra.se

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.