Hedersvåld undviks i nationell handlingsplan

Publicerat 3 Feb, 2006

Källan till en chans. Det är namnet på Socialdepartementets nationella handlingsplan för att förbättra socialtjänstens arbete med barn och ungdomar. Men hedersvåld och hedersförtryck, patriarkala miljöer, tas inte upp.
- Det här tycker jag är skamligt, säger Astrid Schlytter, docent i rättssociologi.

- Vår statsmakt har ett dubbelt förhållningssätt, fortsätter hon, på riksdagens seminarium om hedersliv den 20 januari. Å ena sidan är man enig och tycker att det här är kränkningar. Å andra sidan är man passiv.
Utredningen kom i oktober 2005.

Varför omfattas inte barn och ungdomar från patriarkala miljöer av den nationella handlingsplanen?

- Av det skälet att vi blev bombarderade av olika intressegrupper, svarar en av sekreterarna i utredningen, psykolog Anders Nyman, Rädda Barnen. Vi skulle aldrig ha hunnit klart i tid om vi skulle ha uppmärksammat alla grupper. Från dag ett blev det klart att vi måste ha ett mer allmänt fokus och värna om alla barn. Men vi har fått kritik från många håll för att vi inte har lyft fram just deras grupp.

Socialdepartementets statssekreterare, Annika Nilsson (s), ordförande i den parlamentariska kommitté som arbetat fram Källan till en chans, säger:
- Flickor som skär sig eller andra barn med problem ska inte nedvärderas, i jämförelse med barn från patriarkala miljöer. Vi vill inte peka ut några särskilda grupper.

"Flickor och pojkar med de allra största behoven är i allmänhet kända av socialtjänsten", konstateras det i handlingsplanen. Men när det gäller barn och ungdomar utsatta för hedersvåld och hedersförtryck, har socialtjänsten fått mycket kritik genom åren för att varken ha upptäckt eller förstått sig på problemen. Genom det, har de drabbades situation i många fall förvärrats, i vissa fall blivit livshotande.

- Socialtjänstens tänkande är ju att se föräldrarna som resurser, säger Anders Nyman. Det är ju så vi brukar se på föräldrar. Men när det gäller hedersförtryck och hedersvåld, kan det i många fall istället handla om att behöva skydda barnen ifrån deras föräldrar. Det är ett helt omvänt tänkande för socialtjänsten. Många är inte vana vid att tänka så.

Gör inte det gruppen barn och ungdomar utsatta för hedersförtryck och hedersvåld, till en oförsvarligt hårt drabbad grupp?

- Jo, jag håller helt med dig, svarar Anders Nyman. Vi måste kunna ge de här barnen och ungdomarna en bra hjälp.

Borde inte Rädda Barnen gå i spetsen för det arbetet?

- Jo, vi har till exempel Flicka-projektet och andra projekt, säger Anders Nyman och berättar om organisationens  engagemang i frågan.

I den nationella handlingsplanen Källan till en chans, angående flickor och pojkar i patriarkala miljöer, står det: "Kommittén har inte tagit upp frågan men menar att den är angelägen att hantera och bör behandlas i särskild ordning".

Betyder det att en särskild nationell handlingsplan planeras, för att de här barnen och ungdomarna ska kunna få hjälp?

- Inte vad jag känner till, svarar Annika Nilsson först. Nej, jag kan inte svara på det nu, vi måste få in synpunkter på utredningen. I höst har vi gått igenom remissvaren. Efter det kan vi veta hur vi ska gå vidare.

- Kommittén undergräver sin egen trovärdighet, kommenterar Astrid Schlytter. Den sociala barn- och ungdomsvården ska "vila på kunskap och beprövad erfarenhet", enligt deras utredning. Men en grupp undantas från det kunskapsunderlag som handlingsplanen bygger på, nämligen barn och ungdomar utsatta för hedersrelaterat våld. Med argument som att dessa barns och ungdomars problematik är komplicerad och omfattande. De här barnen tillhör med andra ord inte barn- och ungdomsvården, enligt kommitténs logik.

Marie Eriksson marie@stockholmskulturbyra.se

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.