"Det är Masoud som ska få kritik för det han tycker"

Publicerat 20 Sep, 2004

Mona Sahlin om den kontroversielle Kamali, hedersrelaterat våld och arrangerade äktenskap.
I en exklusiv intervju för Paraplyprojektet.

Korten på bordet. Utan snygga omskrivningar erkände Mona Sahlin för några år sedan sin egen och regeringens feghet när det gäller att sätta gränser för förtryckande, etnokulturella traditioner. För hederskultur som går stick i stäv med svensk demokrati och mänskliga rättigheter. Hon sa bland annat att toleransen för andra etnokulturella traditioner aldrig kan användas för att försvara att flickor inte har rätt att leva sina egna liv.

I våras fick hon mycket kritik när hon utnämnde Masoud Kamali till att leda en stor utredning om makt, integration och strukturell diskriminering i samhället. Den tidigare integrationspolitiska maktutredningen las ner, efter mycket bråk. Professor Kamali uppgav att han blivit diskriminerad och Mona Sahlin ansåg att han kunde tillföra unik kunskap om just strukturell diskriminering. Kamali hävdar att det inte finns någon speciell hederskultur. Och att svenska myndigheter inte ska lägga sig i etnokulturella familjehierarkier. Om inte de här barnen far illa, förstås men det är det få som gör, enligt honom (läs vår artikel).

Kan du förstå utsatta kvinnor och barn från hederskulturer och företrädare för olika organisationer som jobbar för dem - att de känner sig svikna av dig när du valde Masoud Kamali?

- Nej, det kan jag inte förstå, svarar Mona Sahlin med eftertryck. Det är Masoud som ska få kritik för det han tycker och inte tycker. Om jag utser Carl Bildt till att sitta i en styrelse, är det därmed mitt fel att han har knäppa åsikter? För mig är det oerhört viktigt att utredningsväsendet får vara ett fritt väsen. Men däremot får vi i regeringen ta ansvar för de förslag som vi så småningom väljer att lägga utifrån de utredningar som görs.

 - Jag kommer att fortsätta att argumentera mot Masoud och andra som inte vågar se skillnad på strukturellt förtryck mot kvinnor i allmänhet och uttrycket hedersvåld i synnerhet. Kan man inte se de skillnader som finns, kan man inte skydda dem som är utsatta för detta våld. Det är en oerhörd skillnad på att vara förtryckt av sin man och på att vara förtryckt av en hel släkt.

Sverige tillåter tvångsäktenskap och förtyck av individer, det är ren apartheid, anser Astrid Schlytter, docent i rättssociologi och forskare. Hon pekar på ett undantag i Utlänningslagen, som ger föräldrar från bland annat hederskulturer rätt att gifta bort sina barn som fyllt 18 år. Enligt det här undantaget behöver till exempel inte de som ska gifta sig ha träffat varandra före bröllopet. Hennes bok Rätten att själv få välja, handlar om just det.

Men vare sig Mona Sahlin eller hennes tjänstemän kan hitta något undantag i svensk lag som ger föräldrar från till exempel en hederskultur rätt att gifta bort sina barn som fyllt 18 år.
- Nej, för om man är 18 år är man ju myndig, eller hur? påpekar hon. Och enligt vår lagstiftning en självständig individ. Det är ju inte så att en förälder kan säga: "Nu ska hon gifta sig". Enligt lagstiftningen kan inte en förälder tvinga genom att säga det.
Ändå är det just det som händer, runtom i Sverige.

- Astrid Schlytter blandar ihop saker, säger Mona Sahlin. Det finns tvångsäktenskap, det finns hedersvåld och i nån mening är det svenska samhället medskyldigt. Ja. Men det är en annan sak att säga att vi stöttar detta eller underbygger det. Det viktigaste instrumentet, om man misstänker att de här äktenskapen inte ingås av fri vilja, är att föra muntliga samtal med kvinnan ensam.

Men när det gäller hederskultur kan ju en hel släkt ligga bakom - hota och pressa kvinnan till att gifta sig...

- Det är jag mer än medveten om, svarar hon. Det här har ju varit en diskussion under många år. Förut fanns det ett riktigt otäckt undantag när man kunde gifta bort barn.  Vi har valt att höja åldern till 18 år och försöka ge all möjlig kunskap till de myndigheter som ska bedöma om äktenskapet ingås av fri vilja eller inte.

- Den dagen jag hittar en lagstiftning som man behöver vässa, det är det minsta problemet, betonar Mona Sahlin. Men däremot hur man tillämpar lagarna -  hur de som sitter som poliser, domare, åklagare och socialsekreterare  gör det - det är där som de stora bristerna finns. Det handlar om tillämpning, kunskap och mod.

- Jag är ju inte så naiv att jag inte ser att det finns problem med arrangerade äktenskap. I nästan alla fall av hedersvåld och de hedersmord som vi vet om, så är det just konflikter om arrangerade äktenskap som ligger bakom. Hur stöttar man tjejerna i skolan? Hur ger man socialtjänsten en annan kompetens, så att de vågar agera? Hur stöttar man de kvinnojourer som finns, hur ger man politiker den kunskap som gör att de vågar ingripa och ta det här på allvar? Det är allt det här som spelar roll. Det gäller att bygga upp de här kvinnornas självständighet och stötta dem i egna beslut. I längden kan ju inte Sverige skydda "våra flickor", om inte också rättigheterna för flickor i andra delar av världen  stärks, påpekar hon och berättar att regeringen arrangerar den första internationella konferensen någonsin om hedersvåld, den 7 -8 december i Stockholm.

Vad gör du idag, rent konkret, åt problem med hederskultur?

- Det har ju skett mycket förändringar på några år, svarar Mona Sahlin. Vi gör väldigt mycket. 120 miljoner kronor tog vi ju fram som nu ska användas under tre år.

Utbildning av personal på myndigheter och särskilda uppdrag åt skolan, så att de lär sig att känna igen problemen och vågar agera. Hitta vägar till att förändra attityder hos förtryckande förövare. Stärka självständigheten hos de utsatta och stötta dem till egna beslut. Ge skyddat boende vid behov. Och så bygga upp internationella samarbeten. Det är i stort vad de öronmärkta pengarna mot hedersrelaterat våld ska användas till.

Det är ett arbete som verkar gå väldigt långsamt...

- Men det kan du ju inte säga! ubrister Mona Sahlin. Om jag stoppar in 120 miljoner, vilket är en väldigt stor summa, är det ju för att förändra. Så jag påstår att det görs mycket konkret. Jag har mer kontakt med sådana här flickor än vad du kanske tror.
För några år sen var det väldigt få av dem som sa att de fick hjälp, idag säger betydligt fler: "Jag har fått hjälp".Vi måste ju jobba med det akuta och det långsiktiga samtidigt. Men så länge som en enda flicka eller pojke inte får fatta egna beslut, har vi inte gjort tillräckligt.

Tycker du att utvecklingen sker i den takt som du har tänkt dig?

- Nej, det tycker jag inte men det är en utveckling och det är fler som får hjälp. Det gäller bara att hålla ut, hålla i och inte stoppa. Det allra svåraste som måste göras nu och som ingen har hittat någon enkel lösning på, är: Hur når man de pappor, bröder och farbröder som utövar detta hot dagligdags? Att skydda flickorna när det har gått så långt att de söker hjälp är det enklaste, om du missförstår mig rätt. Men det enda som förändrar situationen för dem när det lämnar det skyddade boendet, det är ju att familjen och släkten har förändrat sitt sätt att tänka runt flickans frihet.

Det är fortfarande vanligt att socialtjänsten jobbar efter familism-teorin, med inställningen: Det bästa för den utsatta är att bo kvar i sin ursprungsfamilj. Behandlare på Linnamottagningen i Stockholm för ungdomar utsatta för hedersrelaterat hot och förtryck, klagar på att socialltjänst-personal alldeles för lite utnyttjar möjligheten till skyddat boende för de som de ska hjälpa.

- Jag är medveten om att det finns bra och dåliga kommuner i det här avseendet, svarar Mona Sahlin. Vissa ser inte med det allvar som jag kräver av dem. Därför lägger vi ner mycket kraft på utbildningar. En av nycklarna är att varje kommuns socialtjänst måste ha en handlingsplan som handlar om just hedersrelaterat våld. Så att man varje gång en flicka kommer in och säger: "Jag är rädd", ska veta exakt vem som gör vad och i slutändan ska det finnas det skyddade boendet. Oavsett var man bor i Sverige.

Någon radikal lagändring i Utlänningslagen angående så kallade arrangerade äktenskap verkar inte vara i sikte. Trots massiv kritik från delar av myndighetssverige och kvinnojourer. Inom polisen känner man till hur äktenskap kan användas som metod för att skaffa uppehållstillstånd åt släktingar. Speciellt när det har blivit svårare att få asyl i Sverige. Unga kvinnor, som det handlar om mest men också unga män, tvingas under hot att gifta sig med någon som de själva inte har valt - i ett land vida berömt för sitt jämställdhetsarbete. Det är en annan facett av problemet.

Läs även: "Det finns ingen speciell hederskultur" - Masoud Kamali

"Mona Sahlin anser nog att jag för provocerande" - intervju med Astrid Schlytter, forskare

"Alla blir inte dödade men man dödar deras själ" - Linnamottagningen mot hedersförtryck och våld.

 


  Marie Eriksson
marie@stockholmskulturbyra.se

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.