Är det nån som har koll på mobbningsfaktorn här? Nej, sånt håller inte vuxna på med, vi jobbar. Foto: Marie Eriksson.

Mer ostörd mobbning på jobbet

Publicerat 15 Feb, 2007

Barn kan vara så grymma mot varann, brukar det heta. Jo, men barn gör ju också som vuxna gör. Arbetsmiljöverket har just gjort en stor inspektion av våld och mobbning i skolor. Men hur väl synas det övriga arbetslivet, egentligen? För mobbning och våld på arbetsplatserna har ökat, enligt statistiken. Är det lättare att försöka ta itu med sådana problem i skolan än på andra ställen?

- Ja, för i skolan är man mer förberedd på problem med mobbning och där är det oftare ett naturligt samtalsämne, svarar arbetsmiljöinspektör Per Johansson. Därmed inte sagt att det inte kan vara och är ett stort problem även där.

Han jobbar i ett av Arbetsmiljöverkets tio distrikt, i Linköping. Verkets huvuduppgift är att se till att lagar och föreskrifter följs ute på arbetsplatser, så att risker för olyckor och ohälsa minskar. I uppgiften ingår däremot inte att utreda enskilda fall av mobbning.

Handlingsplaner och rutiner för hur man hanterar kränkande särbehandling - det är sådant som saknas på många ställen, menar Per Johansson. Trots att det är arbetsgivarnas skyldighet att ha det, enligt arbetsmljölagen.

Arbetarskyddsstyrelsen har gjort häftet Kränkande särbehandling i arbetslivet, AFS 1993:17 (länk). Där gås konkret igenom vad som gäller på alla  arbetsplatser där problemet kan uppstå, det vill säga - överallt. Och vad man kan göra åt det. Men många arbetsgivare vet inte vad som gäller, menar Per Johansson. 

Enligt Arbetsmljöverkets, AV:s, senaste mätning (se vår tidigare artikel) och enligt Eurofounds mätningar av mobbnings- och våldsfrekvensen i EU (läs mer om det), har den här sortens problem ökat.

Trots det, har AV nu fått betydligt mindre möjligheter att inspektera och upptäcka problemen. Verkets budget har från och med i år bantats med 30 procent. Det kommer att få allvarliga konsekvenser, menar de flesta av Arbetsmiljöverkets 10 distrikt som Paraplyprojektet har varit i kontakt med.

Endast distriktet i Växjö, via sin informationsansvarige, svarade ett kort och gott "ja" på den här frågan: Finns det tillräckligt med resurser och redskap för att Arbetsmiljöverket ska kunna arbeta effektivt med att motverka mobbning i arbetslivet?

"Ungefär hälften av vår tillsyn ute på arbetsplatser har planerats och initierats utifrån egna framtagna prioriteringar", meddelar AV i Stockholm, som betonar att deras svar är ett gemensamt svar från de övriga distrikten.

"Mycket är också händelsestyrt" fortsätter AV i Stockholm. "Åtskilliga gånger har skyddsombud eller enskilda (även anonyma anmälare) vänt sig till något av våra distrikt för att begära ett ingripande av AV. Det går inte att identifiera hur många av dessa ärenden som berör mobbning specifikt. Oftare har det rört sig om samarbetsproblem mer allmänt."

Svårt att identifiera, svårt att urskilja? I det tidigare nämnda häftet, AFS 1993:17, framgår konkret hur man upptäcker, åtgärdar och definierar problemen:"Med kränkande särbehandling avses återkommande klandervärda eller negativt präglade handlingar som riktas mot enskilda arbetstagare på ett kränkande sätt och kan leda till att dessa ställs utanför arbetsplatsens gemenskap."

Men om man läser det som Arbetsmiljöverket i Stockholm kallar för "grundbulten bland föreskrifterna", Systematiskt arbetsmiljöarbete, AFS 2001:1 (länk) nämns begreppet kränkande särbehandling bara i förbigående. Innebörden har förflyttats till en slags undertext. Ordet mobbning förekommer inte alls.

Arbetarskyddsstyrelsen försvann 2001. Då slogs myndigheten samman med Yrkesinspektionen och det nya Arbetsmiljöverket bildades. Vissa kritiska röster menar att arbetet mot mobbning i arbetslivet inte vann på det. 

Visst är det viktigt att inspektera skolan men sen då? undrar andra. Barn gör som vuxna gör. Och vuxna håller till på alla möjliga arbetsplatser, där mobbning mörkas och kan ses som något som inte vuxna håller på med.

Ett tydligt exempel på det är kyrkans värld, berättar Per Johansson, ett av hans arbetsområden.

- Inom kyrkan är man ofta för mån om att sopa problemen under mattan, säger han. Där ska ju alla vara så gudsfruktiga och goda. Kyrkoherden har många gånger ingen utbildning i att vara chef. Och kyrkan är en otydlig organisation. Det här ger problem, som till exempel mobbning. Det är ofta sämre i kyrkan än på andra arbetsplatser, det är min erfarenhet.

Svenska kyrkan har själva inspekterat sina psykosociala arbetsförhållanden, med tillhörande konflikter och mobbning, runt om i landet. En slutrapport från dem väntas i vår.

Arbetsmiljöverket ska ju som sagt inspektera om lagar och föreskrifter följs men inte utreda enskilda ärenden. Och arbetsgivarna är alltid skyldiga att se till att arbetsmiljön fungerar som det är tänkt. Men om den nu inte gör det och mobbning förekommer? Då kan man vända sig till sitt fack, om man är medlem.

Men arbetsinspektör Per Johanssons erfarenhet av facken när det gäller mobbningsärenden, lämnar mer att önska.
- Facken kan ta itu med rent arbetsrättsliga frågor men har oftast inte tillräckligt med kunskap när det gäller mobbning och kränkningar. Då kan det bli en del pajkastning istället, där den som mobbats inte får riktig hjälp.

Några fackförbund ska få svara på kritiken i en kommande artikel

Marie Eriksson marie@stockholmskulturbyra.se

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.