Entré - Sorti: Medioker pjäs utan glöd och hetta

Publicerat 10 Apr, 2011

Om Lennart Hjulström vet vad han vill säga, varför säger han inte det? I nyskrivna pjäsen “Entré – Sorti“ på Stockholms stadsteater gör han debut som dramatiker; pjäsen har varken tyngd eller innehåll. Skådespelarna verkar heller inte veta vad de ska göra …

Entre sorti Lennart Hjulström.jpg

Andreas Kundler (”Bengt”) och Gerhard Hoberstorfer (”Alex”) i Entré - Sorti. En medioker pjäs utan glöd och hetta, skriver Robert Sandström. Foto: Carl Thorborg

Att spela sig själv, särskilt när skådespelare ska göra det, det vill säga: spela skådis, unga och orutinerade dessutom, är inte lätt. Antingen tar man i för mycket, eller också för lite. Här tar man inte i alls.

Jag som många andra trodde nog att pjäsen skulle handla om konflikten på Stockholms stadsteater, där chefen, Benny Fredriksson, styr med medeltida metoder vilket kapat ett tystnadens hus. Detta har omvittnats av bland andra skådespelaren Ulf Friberg som dock menar att skulden är allas: ”Jag anklagar inte bara honom, utan oss alla!” (DN-Kultur 1 mars 2011).

Men så icke. I stället lär det vara en i det närmaste 40 år gammal konflikt på Folkteatern i Göteborg i början av 1970-talet som utgör fond. Lennart Hjulström var chef där då, och det är möjligt att det är det minnet han vill göra upp med. Men helt säkert är det inte.

Gerhard Hoberstorfer spelar ”Alex” som mycket väl kan vara Alfred Radoks alter ego; pjäsens ”Bengt” (Andreas Kundler)är sannolikt Hjulströms eget.

Betydande teaterman

Radok var en betydande tjeckisk teaterman som efter Sovjets inmarsch i Tjeckoslovakien natten mellan den 20 och 21 augusti 1968 lämnade Prag och slog sig ned i Göteborg. Han var regissör på Folkteatern när Hjulström blev chef, och kom att genomlida åtta år innan han avskedades och på nytt drevs i exil för att sedan dö i Wien 1976.

Entré – Sorti kan mycket väl handla om en smärtpunkt i Lennart Hjulströms liv. Kanske har han dåligt samvete för att han inte agerat kraftfullt nog för att ta tillvara Alfred Radoks kvalifikationer och ge honom meningsfulla arbetsuppgifter så att han slapp bli avskedad?

Visst, det är lite sent att agera nu. Ska det dröja 40 år att dramatisera dagens konflikt på Stockholms stadsteater är det minst sagt en katastrof.

När teatern invigdes 1960 sa dåvarande finansborgarrådet Hjalmar Mehr (S) att, ”Stadsteatern ska vara ett salt i debatten”. Det har den varit från och till. Men när debatten nu behövs som bäst, för att värna teaterns egen scenkonst, lyser den med sin frånvaro.

Det är tyst, knäpptyst.

Som en begravning

Lennart Hjulström hade gärna fått sjunga ut. Då hade säkert föreställningen haft en annan glöd; nu var det bitvis som en begravning. Den replik som fastnat i mitt minne utspelar sig också på en kyrkogård: ”Tankstrecket mellan årtalen för födelse och död är precis så kort som en människas liv”. Det manar minst sagt till eftertanke

Lennart Hjulström framhåller att tankstrecket kan vara målat i svart eller guld. Ett understatement? Säg inte det. Jag är inte säker på att publiken förstår ironin i detta.


  Robert Sandström
robert@robertsandstrom.net

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.