Bland tuppar och låga löner

Publicerat 14 Jun, 2007

När det börjar en man i ett kvinnodominerat yrke, som till exempel inom äldreomsorgen, gnider alla tanter händerna och tänker:"Perfekt! Vi vill ju ha in fler män i branschen. En kompetent och stark man som kan jobba på bra. Då måste vi ge honom lite extra i lön för att han vågar sig hit."

Det är så allt börjar. Sen kommer det fram i efterhand att han fått mycket mer i lön än tjejen med samma kompetens som också började nyligen. Jag kommer ihåg hur det var när jag jobbade inom hemtjänsten för fem år sen.

Man fick en inblick i vilka det var som gjorde ett bra jobb och vilka det var som egentligen inte brydde sig. Något som borde avspegla sig i lönesättningen men naturligtvis inte gjorde det.

Det var en kille som jobbade på hemtjänsten samtidigt som mig men som egentligen hade hamnat helt fel. Han hade inte så mycket till övers för äldre människor utan ville helst ha uppgifterna avklarade så snart som möjligt. Tjäna mycket pengar, åka runt i sin välpolerade bil och bli en framgångsrik affärsman någon gång i framtiden.

Han hade runt 10 - 15 kronor mer i timlön än oss andra. Vi undrade alltid hur han hade kunnat få det? Hur kunde han få så bra timlön efter ett lönesamtal med den där stenhårda och griniga, kvinnliga enhetschefen när vi andra fick nöja oss med mycket mindre?

Kvinnors genomsnittliga inkomst motsvarar bara 70 procent av männens, om man ser till hela inkomsten under ett år. Antingen är det så att männen är bättre på att löneförhandla eller så är det så att chefer, observera även kvinnliga, har lättare att ge männen högre lön av någon anledning.

Personligen tror jag att det beror på både och. Men jag tycker att det är förvånansvärt att kvinnor ger andra kvinnor sämre lön än vad de ger till män. Det borde ju ligga i kvinnors intresse att bidra till en mer jämställd lönesättning?

Kvinnor i chefsposition behöver reflektera över att de själva har makten att förändra situationen. Att det ligger i deras händer också. Inte bara i männens.

Idag jobbar jag deltid som kurator på sjukhus. Även det ett kvinnodominerat yrke. Bara cirka 2 eller 3 procent är män. Häromdagen hade vi arbetsplatsträff. Ungefär 30 kvinnor och en man satt och lyssnade på dagens program. Vi betade av punkt för punkt. En av sektionscheferna som håller i dagens arbetsplatsträff, påpekade:

- Ja, så var det ju det här med jämställdhetsplanen.
Alla kuratorer drog lite på smilbandet. Vilket jämställdhetsplan? Kan man ha en jämställdhetsplan med så få manliga kuratorer?

Men det är just det man kan och ska ha. Enligt JämO ska alla arbetsplatser med fler än 10 anställda ha en jämställdhetsplan. Den ska uppdateras varje år och innehålla konkreta åtgärder för jämställdhetsarbetet.

Något som faktiskt flera arbetsplatser med en mer jämnfördelad personalstyrka inte har. Så trots att man har få manliga anställda på en arbetsplats, är det viktigt att uppmärksamma jämställdhetsarbetet. Det är en början. Om alla arbetsplatser skulle börja där, kanske en lika lön inte är så långt borta längre.

Susanne Paulsson, socionom och journalist


Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.