Karin Milles är filosofie doktor och disputerade våren 2003 vid Stockholms universitet på en avhandling om språk och kön

Språklig tillgänglighet för alla

Publicerat 22 Nov, 2007

Sverige strävar efter ett arbetsliv där kön inte ska spela roll. I svenskan har vi därför en könsneutral strategi när det gäller yrkesbeteckningar. Det heter inte längre lärarinnan Fatima och läraren Roland, utan lärarna Fatima och Roland. Den strategin utgår från att det viktiga är personens yrkesfunktion, inte könstillhörighet.

Eftersom alla svenska yrken är öppna för båda könen, och kvinnor och män ska ha samma villkor i arbetslivet, blir det onödigt med yrkesbeteckningar som ger information om innehavarens kön.
Om man speciellt måste betona någons könstillhörighet - exempelvis om man ska redogöra för könsuppdelad statistik - kan man använda adjektiven kvinnlig och manlig: kvinnliga lärare har sämre lön än manliga.
Men om man går in på arbetsförmedlingens webbplats och söker i deras lista på yrken blir man litet fundersam. Vid sidan om lärare, informatörer och jurister finns också bland annat beskrivningar av yrkena brandman och sjuksköterska. Det hör väl vem som helst att en brandman är just en - man, och att en sjuksköterska är kvinna. Skulle inte alla yrken vara öppna för båda könen?
Men en kvinna kan bli brandman. En man kan bli sjuksköterska. Yrkesbeteckningarna är spår efter en förgången tid.
Men varför byter man inte ut beteckningarna, så att språkets form rimmar bättre med dess innebörd?
Att man i Sverige inte har lanserat ändrat termen sjuksköterska till sjukskötare, beror på att sjuksköterskekåren inte vill riskera att blandas samman med mentalskötarna, en yrkeskår inom vården med både lägre status och lön.
Men helt fel har inte språket. För trots att yrkena naturligtvis är formellt öppna för båda könen, är de ändå starkt könssegregerade. Aktuell statistik anger att det idag endast finns ungefär 200 aktiva kvinnliga brandmän, och männen utgör endast 9 % av sjuksköterskekåren.
Kanske kan man tänka sig att språket lägger hinder i vägen för en förändring här? Att brandsläckning verkar mindre spännande för unga kvinnor när de måste gå med på att kallas män för att få vara med? Att vårdintresserade unga män blir avskräckta av att kallas Syster?
Inför formellt neutrala beteckningar! Det är naturligtvis i de flesta fall svårt att byta ut en inarbetad term mot en annan, i alla fall på kort sikt. Men man ska inte helt avvisa tanken. Riksdagsledamot har på kort tid i princip ersatt riksdagsman exempelvis. Det inledande motstånd som man känner vid införandet av en ny beteckning brukar snart gå över när man märker att termen fungerar och fyller en funktion. I finlandssvenskan fungerar sjukskötare alldeles utmärkt som könsneutral beteckning - varför inte i här också? Är brandsoldat en möjlig term i stället för brandman, eller kanske kan vi snegla på engelskans firefighter och bilda en neutral brandbekämpare?
Ord är viktiga och språk är makt. Låt oss använda den makten till att skapa ett arbetsliv med kreativ mångfald i stället för könssegregerad enfald! Låt oss göra alla yrkesbeteckningar språkligt tillgängliga för båda könen!

Karin Milles
Institutionen för nordiska språk
Stockholms universitet

 

Owe Ivarsson owe@europaforum.se

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.