Skenhelig enfald - Yvonne Hirdman rasar mot politiker i hedersdebatt

Publicerat 10 Feb, 2005

"Explosives must be handled with care" som Myrdal skrev. Men detta är inte "care", detta är "stupidity". Eller på svenska: skenhelig enfald, hävdar professor Yvonne Hirdman. Hon syftar på Ulla Hoffmanns (v) och andra politikers syn på hedersrelaterat våld och förtryck.

Dialogprogrammet har gått ut med tre förslag för att på något sätt komma tillrätta med den kvinnosyn - eller genussyn kan vi säga idag - som finns i en del invandrargrupper. Nota bene - en del! Ett tänkande, som bygger på att den manliga hedern kränks om hustrur, döttrar, ja, även söner, inte lyder det stränga kyskhets-tänkande och den oinskränkta patriarkala makt över döttrars och även söners giftermål som karaktäriserar deras genusordning.

Straffet för kränkt maskulinitet är många gånger döden. Det rör sig således om ett mycket allvarligt problem som det svenska samhället hitintills har handskats med som vore det dynamit. Försiktigt, trevande, nervöst. Ty det är explosivt och "explosives must be handled with care", som Gunnar Myrdal skrev för över 70 år sedan, i sin bok om rasdiskrimineringen i USA, An American Dilemma.

Det är alla tre rimliga förslag som Dialogprogrammet för fram. För det första att en icke frivillig kurs införs i sfi undervisningen om barns- och kvinnors rättigheter i ett jämställdhetsperspektiv. För det andra att starta föräldracirklar med samma innehåll i skolor i invandrartäta områden. För det tredje - något diffusare tycker jag - att erbjuda organisationer och samfund som anser att föräktenskaplig sexualitet/kärleksrelationer är omoraliska resurser för att utveckla långsiktiga samarbetsprojekt med andra organisationer som har expertis gällande barns rättigheter och jämställdhet.

Så vad tycker en rad politiker om dessa förslag? Miljöpartiets Lotta Hedström var den som spontant, tycks det, ansåg att det i stort sett var bra förslag. Men sen var det slut på frejdigheten. Sen blev det en fascinerande politisk balansgång. Folkpartiet kunde inte alls ta ställning utan bad att få återkomma efter en sondering med riksdagsgruppen. Centern skrapade nervöst med foten - jo det var väl bra, men alla borde undervisas, inte peka ut!

Socialdemokratin lyckades att inte svara överhuvudtaget och det på ett mångordigt moraliserande sätt: att det är viktigt att alla lär sig att reflektera över likheter och skillnader mellan olika kulturer, till exempel.
Och så har vi Ulla Hoffman. Vänsterpartiets representant, feministen och småfolkets Hoffman som vet vad det handlar om. Så vad svarade Ulla Hoffman?

Att flickor som misshandlas eller mördas av fäder, morbröder eller bröder, flickor som gifts bort mot sin vilja, som förhindras att röra sig fritt, infångade i ett nät av hedervåldstänkande, ska likställas med kvinnor som lönediskrimineras i Sverige. Med kvinnor som "tvingas" ut i deltidsarbetslöshet. Att hedervåldsproblematiken uppenbarligen ska
inordnas/underordnas/sidoordnas det faktum att barnpornografi och sexhandel ökar, att 50 kvinnor misshandlas till döds av svenska partners - inte av sina pappor således. Och därför ska utbildning om barns- och kvinnors rättigheter i ett  jämställdhetspersepktiv bli obligatorisk för alla vuxna som bor i Sverige.

Att det minsann finns svenska religiösa sekter som varnar för onani och anser att alla sexuella förbindelser ska ske i äktenskapet. Och att detta - tydligen - är att jämföra med tvångsäktenskap. Å, så Ulla Hoffman tar i! Så fel kan det bli, tycker hon, om man inte ser bjälken i det egna ögat! Blott grandet i grannens öga.

Så det är en bjälke att kvinnor har ca 5% lägre löner än män? Att kvinnor deltidsarbetar - de flesta för att de vill det dessutom? Att enskilda religiösa sekter anser att onani är fult? Det är ett grand att det finns fäder - och bröder - som mördar döttrar och systrar? Att unga flickor med icke svensk bakgrund inte har samma lagliga rättigheter som sina svenska systrar utan kan bli bortgifta mot sin vilja?

Må vara, svarar kanske Hoffman trotsigt, men vad säger du om barnpornografi, om sexhandel, om 50 döda kvinnor varje år? Det smäller ganska högt va?
Jag svarar att nu tar vi en sak i taget. Varför ska flickorna som drabbas av hederskulturens våld och förtryck liksom fösas åt sidan och deras öden försvinna eller förminskas av att det existerar barnpornografi, sexhandel och kvinnomisshandel i Sverige?

Tror Ulla Hoffman att åtgärderna blir bättre av att späs ut av annat elände, där kvinnor och sexualitet är inblandade?
Ja, det tror hon. Ramsan är välkänd. Det är samma sak. Det är samma förtryck här som där, som det hette på 1970-talet inom vänstern när man svenskt solidariskt delade kapitalismens elände i egna hemmet med egna bilen och 4 veckors semester med en sydafrikansk gruvarbetare i sitt ruckel i  kåkstan.

Nu är det "könsmaktsordningen" som är identisk, samma elände här som där. Solidariskt ska flickorna stödjas - för det ska de väl ändå? - genom att de ska inordnas under alla, som i alla deltidsarbetande kvinnor, alla lönediskriminerande kvinnor (ta mig, till exempel, som tjänar cirka 5 procent mindre än andra manliga professorer). "Explosives must be handled with care" som Myrdal skrev. Men detta är inte "care", detta är "stupidity". Eller på svenska : skenhelig enfald.

Yvonne Hirdman  Foto: Nina S. Strand   Publicerat 2005-02-10

Läs mer Het potatis som splittrar - frågor om hederskultur (om Rädda Barnen och politiker)      

Samlat krafttag eller fel frågor ( de politiska partierna om åtgärder)

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.