Mänskliga rättigheters värsta fiende är rädsla och otrygghet.

Publicerat 16 Sep, 2009

I utställningen om Yttrandefrihet på Nobelmuseet står det med stora bokstäver;
“Rädsla för förföljelse och straff kan leda till omfattande självcensur, hänsyn till oss själva och andra kan påverka valen vi gör. Kan det största hotet mot yttrandefrihet vara de yttranden som aldrig uttalas?“

 På dagens arbetsplatser finns tystnaden, rädslan och otryggheten som till slut kränker många individers medborgerliga rättighet.

• 53 % av kommunalt anställda lärarna är rädda för repressalier om de framförde kritik mot sin arbetsgivare. Resultatet från en undersökning av Utbildningsradion och Lärarnas Riksförbund hösten 2008.
• 10 % av offentligt anställda upplever personlig förföljelse och mobbning på sina arbetsplatser. (Arbetsmiljöverkets statistik)
• Stressen på arbetet fördubblats sedan 1997 (Arbetsmiljöverkets statistik).
• Stress utlöser fientliga och regressiva beteenden med mobbning och att utse syndabockar. (Arbetsmiljöverket beskrivning av negativa effekter av stress)

Under hösten 2008 gav bokförlaget Natur och kultur ut en bok med titeln "När man måste säga ifrån" med undertiteln Om kritik och "whistleblowing-processer" i offentlig verksamhet. Boken är baserad på forskning av bl.a. professorn i socialt arbete Sven-Axel Månsson som uttalar en stor oro på grund av de erfarenheter som finns av vad som sker med den som idag uttalar kritik mot sin arbetsgivare. Han tydliggör genom många exempel att fackföreningarnas sätt tillsammans med tillämpningen av arbetsmiljölagen inte fungerar när det gäller att skydda den enskilda individen gentemot arbetsgivare eller kollegor.

I internationellt perspektiv har fackföreningsrörelsen en unikt stark ställning i Sverige. Med ett allt mer tävlingsinriktat arbetsliv ställs dock allt oftare individ mot individ, medlem mot medlem, avdelning mot avdelning och kommun mot kommun.

Det blir allt farligare för de som har ansvar att i det här hårda tävlingsklimatet erkänna misstag och visa öppenhet angående destruktiva och oetiska processer. Många personliga tragedier utspelas i det tysta, och över 300 per år beräknas ta livet av sig efter oetiska processer på jobbet.
Demokratins största fiende är tystnaden och rädslan för förföljelse.

Sveket mot individens mänskliga rättigheter är att staten inte klarar sin uppgift att skydda medborgarna mot övergrepp. Det svåraste är att de som bär ett ansvar för situationen, fackföreningen mot sin medlem, och arbetsgivaren mot sin anställde på alla sätt vill dölja det som hänt.
Det finns en stor rädsla för att ta ansvar och därmed riskera bära kostnader för det som sker. Idag tas kostnaden framförallt av den drabbade individen. Juridiskt är individen i Sverige idag mer eller mindre rättslös om i de otal fall där facket inte agerar kraftfullt. Kunskapen och omfattningen av de här oetiska processerna finns och folkhälsorapporten mars 2009 visar på allt dystrare siffror när det gäller den dåliga psykosociala arbetsmiljön.

Trots att problemen finns på arbetsplatsen drabbas individens hela livssituation. De undersökningar som finns visar att den drabbade personens civila liv drabbas väldigt hårt. Det är inte bara en väldigt hög självmordsstatistik utan även en mycket större andel av de som drabbas skiljer sig, på det sättet drabbas hela familjens situation och stora delar av det sociala livet. Många känner sig dessutom tvingade att byta bostadsort.

Det behövs diskussioner och ett aktivt samarbete från många olika organisationer.
• Det gäller strukturella, övergripande frågor kring hur man undviker att individens demokratiska och mänskliga rättigheter kränks på arbetsplatsen.
• Det gäller individernas ansvar för varandra.
• Det gäller samhällets ansvar. Positiva exempel att situationen kan påverkas på ett positivt sätt finns dessutom i Norge som uppvisar en betydligt bättre statistik.
• Innan en konkret politisk diskussion är möjlig behövs synliggörandet av problematiken.

Börje Eriksson jobbar partipolitiskt obundet och ideellt med demokratiprojektet visacivilkurage.se. Han fungerar för närvarande som sammankallande i Riksdagsnätverket mot kränkande särbehandling.

www.visacivilkurage.se

 

 

Owe Ivarsson owe@europaforum.se

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.