Mainstreama, kan de’ va nåt?

Publicerat 3 Apr, 2006

På modern svenska heter det att mainstreama saker och ting. I min vardag som chef för den handikappolitiska myndigheten Handisam ska jag mainstreama varje dag. I går var det livskvalitet, fokus, prioritering, synergier, processtänkande och andra modeord som gällde - idag är det mainstreaming som är på allas läppar.

Gammalt vin i nya läglar, modeord eller en verklig förändring i hur vi tar oss an våra uppgifter? Svaret varierar nog beroende på vem man frågar. När jag får frågan vad Handisam har för uppdrag så svarar jag att vi är en tvärsektoriell myndighet, dvs att vi ska få andra aktörer att beakta och arbeta med att ta in handikapperspektivet i sitt ordinarie arbete (jag undviker begreppet mainstreaming).

Skalar man bort etiketterna så är det inte så komplicerat att förstå. Däremot är det komplicerat att genomföra. De vi vänder oss till har alla ett huvuduppdrag av en eller annan art att utföra. Där finns myndigheten som ägnar sig åt konstutställningar, gör ekonomiska prognoser eller driver behandlingshem för ungdomar. Vi konkurrerar om deras gunst med ett otal andra aktörer.

Som sagt, det är populärt med mainstreaming. Någon har sagt mig att det finns uppemot 20 olika tvärsektoriella samhällsområden. Jämställdhet, folkhälsa, funktionshinder, etnicitet, barn, miljö osv. osv. Det säger sig själv att vi (eller andra för den delen) inte får genomslag med automatik. Grundinställningen hos många i vår målgrupp kan därför inledningsvis vara lite ljum.

Vad krävs för att nå igenom bruset? Avgörande är att få mottagaren att förstå nyttan. Misslyckas vi med det så kan vi nog sprattla hur mycket vi vill, resultatet blir dåligt ändå. En del rättar nog in sig i ledet som pliktskyldigast när de inser att regering och riksdag har bestämt hur det ska vara, andra kanske har en sådan verksamhet att frågorna känns relativt naturliga, men för den stora massan måste begrepp som allas lika värde, mänskliga rättigheter, delaktighet och mångfald konkretiseras för att vårt perspektiv ska tränga in på djupet i den ordinarie verksamheten.

Det är så mina funderingar går i dessa härliga vårtider, nu när ”näsdropparna”, som yngsta dottern i en språklig akrobatik kallade blommorna för längs söderväggen, äntligen har tittat upp och snön och isen sakta men säkert har fått ge vika för barmark och allt vad den så förtröstansfullt gömmer. Naturen går inte att mainstreama – den är bra som den är.

Carl Älfvåg
Generaldirektör, Handisam

 

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.