Dilsa Demirbag-Sten

Honom är det synd om - men hon då?

Publicerat 1 Feb, 2005

Hurra för den svenska kvinnan! Tack vare den envetna kvinnokampen är Sverige idag ett av de mest jämställda länderna i världen. Kvinnor har kämpat mot svenska kyrkan, lagar, manliga normer och andra maktstrukturer som växt in i traditioner och sociala förväntningar. Ett förtryck som förvaltats och reproducerats dagligen i hemmet och i det offentliga, så till en vis del fortfarande. Kampen har gett resultat. Vi har kommit så långt i Sverige att man försöker att se på olika samhällsfenomen ur ett genusperspektiv.

Det finns snart ingen institution på universiteten och högskolorna som inte fått riktlinjer att arbeta för att studier och forskning ska präglas av ett genusmedvetande. Ministrar hotar att kvotera in kvinnor i styrelserummen. Tidningar har skribenter och krönikörer som har feminism som huvudämne. Medierna upplyser läsarna och tittarna nästan dagligen om hur det ligger till med jämställdheten. Riksdagen har regeln varannan damerna bland ministrarna. Titlar ändras för att markera en könsneutral norm. Alla partiledarna kallar sig för feminister. Jämställdhet är en självklar fråga på alla partiprogram. Avhandlingar, böcker och rapporter som rör kvinnornas situation i Sverige ges ut på löpande band. Sverige är fantastiskt. Men bara för den svenska kvinnan.

När vi invandrarkvinnor påpekar förtryck som utövas på oss av invandrarmannen vill man tysta ner oss. Inte kan väl invandrarmannen som lider under samma förtryck som den svenska kvinna vara en förtryckare även han? Invandrarmannen som är så marginaliserad och diskrimminerad. Han är en hjälte. Honom är det synd om verkar man tycka. De förtryckta kan inte vara förtryckare är den rådande logiken när jämställdhet bland de olika etniska minoriteterna diskuteras offentligt.

Samma feminister som kräver att den svenska kvinnan ska få tolkningsföreträde för sin egen situation tar tolkningsföreträdet ifrån oss invandrarkvinnor när vi försöker beskriva vår egen verklighet. Detta i mångkulturen namn. I den etniskt svenska diskussionen om jämställdhet försöker man belysa de olika maktdimensioner som samverkar och skapar en manlig överordnad. Konstigt nog är man inte vara förmögen att se att samma komplexitet finns bland oss invandrare. Klass, ålder och kön som dagligen beskrivs som en del av maktstrukturerna, är något som bara finns bland svenskar verkar man tro. Utan att förstå det har de som vill invandrarna väl bidragit till att bevara maktstrukturerna som gör invandrarkvinnorna underordnas invandrarmannen.

Invandrarkvinnan är lika diskriminerad och marginaliserad som invandrarmannen. Skillnaden är att invandrarmannen har stöd bland de flesta även bland de svenska feministerna. Det är invandrarmannen som får representera invandrarna. Invandrarkvinna blir på så vis dubbelt diskriminerad. Av majoritetssamhället och den manliga överordnad som lever och frodas inom den egna etniska gruppen.

Dilsa Demirbag-Sten Krönikan publicerad 2005-02-01

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.