Det är år 2004 - men hur långt har vi egentligen kommit?

Publicerat 16 Mar, 2004

Vi har precis firat internationella kvinnodagen. En dag tillägnad världens kvinnor. En dag då kvinnor runt om i världen ställer sig upp och kräver lika rättigheter. Eller nåja, de kanske tänker att de borde ställa sig upp. Men alltför många sitter kvar.

- När firar vi internationella mansdagen då, frågade pojkvännen med ett litet flin.
- Det behövs inte. Alla andra dagar är männens dagar, svarade flickvännen.
Han skrattade. Hon skrattade. Sedan slutade hon skratta för det var inte roligt. En dag. Är inte det lite konstigt? En dag av 365 är tillägnad kampen för ett jämställt samhälle. Ett samhälle där det inte spelar någon roll om du är flicka eller pojke.
Idag borde internationella kvinnodagen vara förlegad. Det borde inte behövas en särskild dag. Istället borde alla dagar vara tillägnade både män och kvinnor. Alla dagar borde vara jämställda. Borde. Men i ett samhälle där vi, fortfarande år 2004, gör skillnad på folk och folk behöver vi en kvinnodag.

Diskriminering och ojämlikhet är otyg som inte borde finnas. Det är avskyvärt att människor varje dag behandlas annorlunda för att de har en mörkare hudfärg, är homosexuella eller har ett funktionshinder. Men det faktum att hälften av Svenska folket behandlas annorlunda för att de inte är män är nog det mest motbjudande. För det är ändå det mest grundläggande problemet. Vad vi än är i övrigt så är vi alla antingen kvinnor eller män. Vi kommer aldrig att kunna uppnå jämställdhet på några andra fronter om vi inte först uppnår jämställdhet mellan könen. 

Men hur lång tid ska det ta innan vi börjar se längre än näsan räcker? När ska vi börja handla istället för att bara yttra tomma ord? För det är precis vad det handlar om. När ämnet jämställdhet kommer på tal säger alla att "oh, det är förskräckligt, det måste vi göra någonting åt". Men vad händer? Trots att vi i Sverige gärna vill kalla oss jämställda så märker man ändå en skrämmande kvinnosyn i samhället. Den finns i riksdagen, i domstolarna, i medierna och den finns i vår vardag. Det sägs att det vi ser kan vi lättare bekämpa. Det är det som inte märks som är det stora problemet. Människor som sitter högt uppe på maktstegen, som säger rätt saker och har möjlighet att förändra men som samtidigt inte lyfter ett finger.

Jämställdhet blir till slut bara ett ord utan någon kraft. För i slutändan är det alltid något annat som prioriteras högre. Jämställdhet är aldrig tillräckligt viktigt. Man tjänar inga snabba politiska poäng på det. För ett jämställt samhälle kommer inte över en natt. Det krävs arbete och det krävs tid. Tydligen är det inte tillräckligt viktigt än.

Det mest grundläggande problemet är att vi fortfarande inte får lika lön för lika arbete. Det betyder inte att alla lärare eller alla sjuksköterskor eller alla truckförare ska ha samma lön. Självklart ska det finnas löneskillnader. Har du en högre utbildning ska du ha högre lön. Har du många års erfarenhet ska du ha högre lön. Men du ska banne mig inte ha högre lön bara för att du heter Bengt. Tyvärr är många kvinnor inte är beredda att säga ifrån. Och många män är inte heller beredda att ge upp sina fördelar. Men när kommer nog vara nog?

Om tre månader ska jag själv ut i arbetslivet. Kommer jag också att tvingas acceptera en lägre lön bara för att jag är kvinna?

Jenny Svensson, student på JMK i Stockholm

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.