Johanna Senneby, journalist. Foto: Privat

Det verkliga problemet med utanförskapet

Publicerat 7 Jun, 2011

Utanförskap. Att vara utanför. Tjejen som stod ensam i ett av skolgårdens hörn. Hon som grep febrilt efter att ha något gemensamt, med alla. Utanförskapet i sig handlade då aldrig om klass, etnicitet eller kön. Det handlade om att befinna sig utanför ett sammanhang, ett sammanhang som gav någon form av makt, oavsett anledning. Det är dessvärre precis vad det handlar om än i dag. Ett tillstånd.

När jag googlar ”utanförskap” får jag 639 000 träffar. Innan alliansens lansering av begreppet under valrörelsen 2006 användes det mycket sparsamt och främst inom beteendevetenskaperna. Och, för att beskriva den maktlöshet som flickan på skolgården känner. Regeringen har fått kritik för sättet att räkna personerna i utanförskapet, men det är ändå ett mindre problem än hur de med hjälp av begreppet har bakbundit en stor grupp människor.

Lanseringen av begreppet var genialisk. Man skapade ett samlingsnamn för de som var arbetslösa, de som var sjuka, de som precis hade kommit till Sverige. Numera pratar alla om utanförskapet, såväl gemene man som media och partier mot vänsterfalangen. Men, att vara utanför normen är mer komplicerat än att vara sjuk, eller stå utan jobb. Det handlar om att vara diskriminerad.

I samma stund som utanförskapet fick sin innebörd avväpnade man alla människor som befinner sig i det. De gjordes till offer, deras röst togs ifrån dem. Och det är precis det som är det problematiska med begreppet, det är alldeles för luddigt för att skapa en konflikt. Gruppen i utanförskapet har ingen gemensam nämnare, ingen kultur. Inget att identifiera sig med förutom en offerroll och därmed inte heller vare sig makt eller kraft att organisera sig. Konflikt leder till diskussion som leder till förändring. Att med hjälp av utanförskapsdiskursen avveckla frågor om etnicitet, kön, sexuell läggning och klass skapar ett konfliktfritt samförstånd.

Begreppet utanförskap skapar även ofrånkomligt begreppet innanförskap. Innanförskapet i sig sätter gränserna för var som anses vara normalt, det anger normen. Och, det innebär en trygghet för de som håller sig inom den.

Utanförskap är att inte känna sig som en del av något. Utanför en kontext och utanför ett sammanhang. Som tjejen på skolgården. Maktlös. Och personerna i utanförskapet är inte maktlösa för att de inte har något jobb. De är maktlösa för att diskursen om utanförskapet har tagit deras röst. Den har tagit udden av diskussionen om klassamhället. Den har fått oss att prata om utanförskapet som ett tillstånd, inte en tillhörighet. Det är individer, placerade i ett fack, utan något att identifiera sig med förutom maktlösheten och offerrollen. Alltså, utanförskapet.

För att nå förändring kan vi inte fortsätta prata om människorna i utanförskapet som en grupp utan identitet. Vi måste gå tillbaka och prata om förändring med begrepp som skapar konflikt. Klass, etnicitet och kön till exempel.

Johanna Senneby, journalist

Robert Sandström robert@robertsandstrom.net

Tipsa någon om denna sida.

Kontakta alltid oss först om Du vill publicera, enligt gällande upphovsrätt.