I en ny översiktsrapport från Eurostat redovisas utvecklingen på EU:s arbetsmarknad under det senaste decenniet. För närvarande är drygt 23 miljoner européer arbetslösa, vilket är ungefär 10 procent. Under den värsta ekonomiska krisen mellan 2008 0ch 2009 steg den arbetslösheten inom EU med 1,9 procent, från 7,0 till 8,9 procent. Motsvarande siffra för Sverige var 2,1 procent. Hösta ökningarna var i Baltikum, med Lettland i topp med nära 10 procentenheter.

Läs hela rapporten

Senaste månadssiffrorna från Eurostats

Arbetslösheten tycks ha stabiliserat sig strax under tio procent, men det är nästan tre procentenheter högre än innan krisen i början av 2008. Det är nära tio miljoner färre européer i arbete än tredje kvartalet 2008.

Ett problem i sammanhanget är enligt rapportenr de ekonomiska åtstraminingarna inom EU-länderna, som hämmar utvecklingen på arbetsmarknaden. Under årets första kvartal försvann 50 000 jobb medan bara 25 000 nya tillkom.

Läs mer

Almedalsveckan är sommarens stora händelse för opinionsbildare, politiker och lobbyister i Visby. För många är veckan en mjukstart på semestern med intensivt arbete i en avslappnad semesterlik miljö. Veckans stora mediehändelser i år var nog arbetsmarknadsministerns plötsliga avgång och FI-ledarens brasa med pengar. Den första händelsen oplanerad av partistrategerna, den andra strategiskt välpanerad.

Lars Sundström och Lisbeth Åström, ESF:s processtöd SPeL  förbereder i Möjligheternas Hus.

Svenska ESF-rådet och Socialfonden var där. Med drygt 30 evenemang var socialfonden en av de större aktörerna räknat i antal evenemang. Det var socialfondens fem temagrupper som hade seminarier, det var projekt som hade presentationer och det var ett socialfondstält, Möjligheternas hus, där ESF-medarbetare och temagruppsfolk svarade på frågor och berättade.

Tema Ungas seminarium i St Lars kyrkoruin.

Socialfondens trettiotalet evenemang konkurrerade med 1350 andra evenemang. Vad gjorde Svenska ESF-rådet i Visby och vad gav det? Temagrupperna hade sina presentationer:

• Dags att agera - likabehandling nu! med Tema likabehandling
• Bättre stöd - till lägre pris? med Tema Unga i arbetslivet
• Kan det bli företag av projekt? med Tema Entreprenörskap och företagande
• Har vi kompetens att möta framtiden? med Tema Arbetsplatslärande och omställning
• Spaning efter 13 EU-miljarder med Tema Integration i arbetslivet.

Riksdagskandidaterna Magnus Andersson (C) och Evin Cetin (S) i ett av seminarierna.

I Möjligheternas hus var det tre projektpresentationer varje dag. Presentationerna ledde till samtal mellan intresserade almedalsbesökare och projekten.

Diskrimineringsombudsmannen Katri Linna i Möjligheternas hus stannar till och deltar i samtalet.

ESF-rådets arbetsgrupp ska utvärdera och diskutera sina erfarenheter av satsningen i september. Men redan nu kan positiva intryck noteras. En sån här satsning har effekt på minst tre arenor:

1. De besökare man lyckas locka till sina evenemang.
   Socialfondens seminarier lockade som minst sju personer och som mest ett sextiotal. Målgrupp var tjänstemän i politiska, opinionsbildande och intresseorganisationer och en snabbtitt i utvärderingsformulären visar på att de har nåtts. Ett trettiotal besökare per evenemang är med almedalsmått i den hårda konkurrensen en framgång.
2. De medverkande i paneler och presentationer som man lyckats få.
   Man lär sig också genom att medverka. I socialfondens seminarier medverkade högre tjänstemän från bl.a. LO, Teknikföretagarna, EU-kommissionen, Statsrådsberedningen. TCO-ordföranden , en EU-parlamentariker och flera kommunpolitiker var andra medverkande liksom flera riksdagsledamöter och riksdagskandidater från olika partier.
3. De uppskattande.
   Minglade man runt i Almedalen eller stod i tältet Möjligheternas hus träffade man många människor. En vanlig kommentar var "Va bra att ni är här!" Det var många människor som på något sätt är engagerade i eller för Europeiska Socialfonden som kände en "extra kick" av att också socialfonden syntes.

Torsten Thunberg

 Arbetslösheten i Sverige ligger dock fortfarande under genomsnittet i EU. Genomsnittet för arbetslösheten för samtliga 27 EU-länder var i april 9,7 procent (samma som i mars) och i de 16 euro-länderna 10,1 procent (en ökning från 10,0 i mars).

Jämfört med för ett år sedan har arbetslösheten stigit i samtliga EU-länder med undantag av Tyskland, där en minskning skett. Största ökningarna återfinns i Estland, Lettland och Litauen.

Ungdomsarbetslösheten fortsätter att öka i Sverige, och steg från 26,0 till 26,7 procent mellan mars och april. Inom EU:s 27 medlemsstater registrerades samma siffra i april som i mars, 20,6 procent. Inom euro-området steg den från 19,9 till 20,0 procent.

Den lägsta ungdomsarbetslösheten finns i Nederländerna, 8 procent. Lettland, Spanien och Estland har med 44,6, 40,3 respektive 39,8 procent den högsta.

Läs mer

De nedslående siffrorna är dock helt i linje med hur det ser ut i näringslivet. Enligt SCB:s lathund om jämställdhet finns det exempelvis blott fyra verkställande direktörer som är kvinnor bland de börsnoterade företagen. Det borde dock ligga i intresse bland företagen att fler kvinnor fick chansen att styra: en finsk studie från 2007 där 14000 företag undersöktes visade att lönsamheten bland bolag med en kvinnlig VD ökade med tio procent jämfört med andra.

Henrik Bäckström, förbundsdirektör för bemanningsföretagen, tror att allt fler kvinnor kommer att ta över rodret i företagen.

- Jag tror att andelen kvinnor som är verkställande direktörer kommer att öka ganska snabbt. Under VD-nivån är det en annan helt annan könssammansättning, med flera kvinnor på olika chefspositioner. Trenden är att man rekryterar internt, vilket borde innebära att andelen kvinnor blir högre, säger han.

Henrik Bäckström pekar på branschens snabba tillväxt, och att stora internationella aktörer har kommit in på marknaden som några av skälen till att så få kvinnor innehar en VD-post.

Anne-Charlotte Callerstig, doktorand på Tema Genus, menar att det finns fler orsaker än så. Det finns gott om kvinnliga underchefer som vill avancera till högre poster, men med tanke på hur få som lyckas generellt finns det hinder i vägen. Att fokusera enbart på kvinnor är dock fel, säger hon.

- Kvinnor är inte en enhetlig grupp och det är viktigt att se till olika erfarenheter och behov. Ett alltför ensidigt fokus på enbart kvinnor kan också leda fel: jämställdhetsarbetet behöver inkludera en förståelse av till exempel maskulinitetskonstruktioner i relation till ledarskapsfrågor, säger Anne-Charlotte Callerstig.

Branschorganisationen bedriver en del utvecklingsprojekt, men än så länge finns det inga planer på någon jämställdhetsrelaterad satsning.

- Bemanningsbranschen som den är nu är så pass ny så det inte har hunnits med. Det ligger ett steg längre fram för oss, säger Henrik Bäckström.

En rundringning bland företagen visar att de i stor utsträckning arbetar med jämställdhet inom företagen, då främst med jämställdhetsplaner. De var även överens om vikten av att arbeta med jämställdhet, eller som Johan Lagercrantz, VD för Komet sade: "Det man möter är det man får. Verkligheten består av hälften män och hälften kvinnor, och det måste branschen reflektera."

Att ha en jämn fördelning mellan könen är viktig stämmer Anne-Charlotte Callerstig in i, för såväl demokratiska som rättvise- och resursmässiga skäl. Om man har önskan att bli VD och kompetensen som krävs ska man kunna det.
- Både kvinnor och män som har en önskan att bli VD och den kompetens som krävs ska kunna bli det. Antalet kvinnor och män som är verkställande direktörer är inte det enda måttet på jämställdhet, men en kraftig snedfördelning är en tydlig signal på att något är fel, säger hon.

Branschorganisationen Bemanningsföretagen bildades 2004 efter en sammanslagning av Svenska Personaluthyrnings- och Rekryteringsförbundet samt bemanningsföretagen i Almega Tjänsteföretagen, efter att branschen har växt fram under andra halvan av 90-talet i samband med avregleringar i arbetsförmedlingslagen.

De tycker dock inte att de är särskilt väl integrerade, med en av de lägsta mätta siffrorna i området: 38 procent. Det är ändå mer än en tredubblering sen 2006, då bara 12 procent ansåg att invandrare var väl integrerade.
Stockholmarna kände sig även i stor grad trygga i staden samt litade i hög grad på invånarna i staden.

Undersökningen är gjord av Urban Audit-projektet, där statistikbyråerna från 27 länder samarbetar under Eurostat.

Länk till undersökningen

 Undersökningen är en kvalitativ intervjustudie, där alla som intervjuats har upplevt sig diskriminerade. Utgångspunkt har varit alla diskrimineringsgrunder samt föräldraledighet och omfattar alla samhällsområden. Många intervjuade efterlyser en lokal instans att vända sig till för personlig rådgivning. Både det offentliga och fack och arbetsgivare måste ta ett större ansvar för att motverka diskriminering. DO behöver bli mer synlig i det offentliga rummet. Mer bakgrund finns på hemsidan www.temalikabehandling.se

När samarbete är mer på papper än i verkligheten, kan det bli dyrt och människor komma i kläm. Men hur får man till det? Det är här som nystartade Konkret Samverkan kommer in, med till exempel hedersrelaterat förtryck och våld som specialområde.

Det kan vara inspirerande att lyssna till en engagerad föredragshållare. Men förr eller senare ska man tillbaka till jobbet och försöka använda det man lärt sig. Det där som lät så bra och självklart:
Hur i sjutton får vi in det i just vår verksamhet? Föreläsaren har inte varit hos oss, det är tydligt det ...

Ett inte helt ovanligt dilemma. Om deltagare däremot, i anslutning till initierade föredrag, får träna sig i att tillsammans kreera lösningar med hjälp av skådespelare - ja, då kanske glappet kan minska. Något som regissören och skådespelaren Ann-Sofie Noryd, med journalisten och manusförfattaren Marie Eriksson, tagit fasta på.

De kontaktade skådespelarna Annacarin Nilsson och Ivan Ossoinak, som också är utbildade logonomer, med röst- och framträdandeteknik i fokus. Så föddes Konkret Samverkan. Tillsammans gör de här fyra studiepaket, kurs- och temadagar med olika ämnesexperter - för personal på myndigheter, företag och i organisationer.

Den 10 mars i år hade de premiär hos sin samarbetspartner, studieförbundet Sensus i Stockholm, med paketet: Konkret Samverkan mot hedersrelaterat förtryck och våld (www.konkretsamverkan.se). Tillsammans med föreläsning och rådgivning av Sara Mohammad, ordförande för Glöm Aldrig Pela och Fadime Riksförening, GAPF (www.pelafadime.se) och utbildningsledare för GAPF utbildar mot hedersvåld, i samarbete med Ungdomsstyrelsen.

Hon har många års erfarenhet av att hjälpa utsatta och jobbar aktivt för att få till samarbeten mellan till exempel socialtjänst, skola och polis.

Deltagarna på premiären på Sensus fick också se några scener, där rollfigurer råkade ut för arbetsrelaterade problem på respektive arbetsplats och hjälpbehövande kom i kläm. Sedan fick publiken styra skådespelarna för att förändra handlingen och skapa lösningar.

Sara Mohammad, du har föreläst och arbetat aktivt mot hedersrelaterat förtryck och våld sedan du kom till Sverige 1993. Vad kan den interaktiva teaterformen tillföra i ditt arbete?

- Utifrån min erfarenhet, så är de brister som skildras i teaterscenerna en bild av verkligheten hos olika myndigheter och instanser idag. Deltagarna, publiken, blir till aktiva problemlösare här. Det tror jag bidrar till att höja kunskapen och även kvalitèn på hjälp till utsatta. Den här teaterformen visar på vikten av samarbete i praktiken. Och på konsekvenser, när det inte samarbetas.

Men det finns ju redan en hel del samverkansgrupper med till exempel skola, socialtjänst och polis, för att motverka hedersrelaterade problem - räcker inte det?

- Nej det räcker inte. Inte så länge samarbetet mellan olika aktörer som kommer i kontakt med utsatta grupper inte fungerar i praktiken och så länge kunskaperna inte implementeras i olika ordinarie verksamheter, i kommunen eller i länet. Förutom Östergötlands samverkansmodell, har vi tyvärr inte så många bra fungerande samverkansmetoder som leder till att förebygga problemet.

Och hur vet du det?

- Jag och GAPF jobbar med att hjälpa utsatta runtom i hela Sverige. Jag träffar ofta socialtjänst, skolor, polis, kvinnojourer med flera. Och jag träffar många utsatta. På papperet finns det samverkan. Men i praktiken? Konkret fungerande, som verkligen hjälper drabbade? Nej, helt klart alldeles för lite, säger Sara Mohammad.

Ann-Sofie Noryd har jobbat som skådespelare, regissör och pedagog på olika teaterscener i ett trettiotal år och bland annat drivit stora teaterprojekt mellan InfoKomp, InfoSam och Arbetsförmedlingen i Skåne.

Är det inte risk för att det blir "lite skojig teater" och sen inte så mycket mer?

- Vi är noga med att skildra trovärdiga dilemman som engagerar deltagarna, som berör och sätter igång dem för aktiv problemlösning. Det handlar inte om att skoja till nåt. När vi till exempel jobbar med hedersrelaterade problem, handlar det ju i grunden om att rädda människors liv och ge dem tillgång till mänskliga rättigheter. Vi jobbar också med fördjupningsfrågor och uppföljning.

Att skilda andras arbetsvardag, pricka rätt när det gäller problem och utmaningar - vad är det som säger att just ni klarar av det?

- Vår manusförfattare är också journalist, Marie Eriksson, med lång erfarenhet av research och reportage. Vi kan skräddarsy helt efter beställarens behov. Och alla vi i Konkret Samverkan kommer i kontakt med alla möjliga miljöer och människor genom våra olika jobb. Skådespelaren Annacarin Nilsson till exempel, har kurser för alltifrån häktade inom Kriminalvården, till styrelsemedlemmar i olika organisationer. Ivan Ossoinak jobbar även som lärare och håller också kurser i olika arbetsmiljöer. Själv är jag också lärare och har egen kursverksamhet i till exempel teater.

Hur ser kalendern ut det närmaste halvåret?

- Vi har fått förfrågningar från bland annat fackförbund och socialtjänsthåll för olika hel- och halvdagar. Men nystartade som vi är, finns det plats för mer, säger Ann-Sofie Noryd.

Läs mer: www.konkretsamverkan.se

Den höga arbetslösheten, finanskrisen och nya globala ägarstrukturer, har riktat all kraft mot att rädda jobben i Sverige. Mindre intresse har ägnats åt att minska stressen, utveckla jobben och främja ett hållbart arbetsliv.

 Under hösten 2009 arrangerade FAS, VINNOVA och Svenska ESF-Rådet en konferens om det hållbara arbetslivet i ett EU-perspektiv. Drygt tio av de åttiotal forskare och experter som deltog, gjorde också ett inspel till EU2020 - den nya strategin efter Lissabon-modellen.

Utgångspunkten är att arbetsliv och arbetsorganisation måste få tydlig prioritet i EU:s nya strategi. Europa ska inte konkurrera med låga löner och dåliga arbetsvillkor, utan satsa på utvecklande arbeten med höga kompetenskrav!

Ett mer hållbart arbetsliv och nya former för arbetsorganisation krävs för att Europa ska kunna konkurrera med Kina, Indien och andra snabbt växande ekonomier. För att EU:s stora investeringar i forskning och utveckling ska kunna omsättas i nya produkter och tjänster måste framtidens arbetsplatser och arbetsuppgifter ta vara på de anställdas erfarenheter och kompetens samt främja det arbetsanknutna lärandet.

Det är viktigt att Sverige inte tappar sin tidigare tätposition när det gäller arbetslivsutveckling och forskning för bättre arbetsmiljö, mer hållbar arbetsorganisation och en fungerande arbetsmarknad. Här ställs också nya krav på de europeiska strukturfonderna, både regionalfonden och socialfonden. Det finns en risk att socialfondens projekt och utvecklingsarbete rotar sig för starkt i de regionala utmaningarna och inte för in ett lärande om den europeiska dimensionen i sitt arbete. Det pågår en rad intressanta aktiviteter på det europeiska planet och nya former för lärande i den sociala dialogen krävs mellan parterna och olika branscher i skilda länder. Det transnationella lärandet måste få en större tyngd i verksamheten.

Man bör också ta tillvarata erfarenheter av projekt som bedrivits inom ramen för EU:s ramprogram för forskning. Ett sådant exempel är Meadows-projektet, som tagit fram en manual för arbetsplatsstudier (www.meadows-project.org). FAS och VINNOVA har också varit aktiva inom nätverket Work-In-Net, som lyfter fram den innovativa och inkluderande arbetsorganisationen (www.workinnet.org) som också utvecklat Stockholms-deklarationen till en Berlin-Declaration, som används för att lyfta fram kraven på en hållbar arbetsorganisation inom EU. Dessutom har man inom projektet WORKS tagit fram en handledning för hur facket och andra aktörer kan arbeta med hur globala utmaningar påverkar arbetslivet i Sverige.

Men det räcker inte längre att öka lärandet mellan projekt i Sverige och Europa i övrigt. Vi måste också lära oss att hantera de globala utmaningarna - att tänka globalt, men handla lokalt. Och dessa frågor blir naturligtvis mycket viktiga att följa i den kommande valrörelsen i Sverige.

För femton år sedan tog EU fram en grönbok om arbetsorganisation, men initiativet följdes aldrig upp med en vitbok. Den europeiska forskargruppen anser att grönboken bör uppdateras och poängterar att arbetsorganisatoriska innovationer och att ett hållbart, kreativt arbetsliv måste få en framträdande plats i EU:s nya långsiktiga strategi, EU 2020. De gemensamma arbetsorganisatoriska målen bör implementeras och resultaten utvärderas via den öppna samordningsmetoden, Open Method of Coordination, eller via den Sociala Dialogen mellan arbetsmarknadens parter.

Helst skulle jag se att den framtida socialfonden blev en Social Innovative Work Fund. Det fanns många positiva inslag i den gamla Arbetslivsfonden från början av nittiotalet. Där utvecklades en integrerad arbetsorganisation med social profil, delvis stimulerad av Volvos Kalmarexperiment. Idag sätts diskrimineringsmålen först och arbetsorganisationen kommer först i andra eller tredje hand.

Det behövs en helhetssyn på arbetets organisering om vi i framtiden ska utveckla ett hållbart arbetsliv med inslag av delaktighet, yrkesstolthet och självkänsla. Alternativet är att vi alla blir mer eller mindre styrda av lean production eller new public management. Motmedlet kallas ibland empowerment. Andra talar om behovet av ökad delaktighet och inflytande. I grunden handlar det om vem som ska styra och kontrollera våra arbeten i framtiden. Förr i tiden kallades det för makt.

Kenneth Abrahamsson.

Ett problem som Europas makthavare inte tycks vilja kännas vid är att åtta procent av de heltidsarbetande i Europa lever under fattigdomsnormen. Arbete är ingen garanti mot fattigdom slår en färsk rapport från Eurofound, EU:s arbetslivsinstitut fast.

I praktiken görs väldigt lite för att förbättra levnadsvillkoren för lågavlönade vars inkomster understiger fattigdomsnormen, det vill säga att de tjänar mindre än 60 procent av medianinkomsten. Rapporten pekar på några exempel på där länder försöker förbättra villkoren för de sämst ställda. I Storbritannien finns ett inkomststödsprogram för låginkomsttagare, i Norge har regeringen föreslagit skattelättnader som åtgärd.

Den ekonomiska krisen med ökad arbetslöshet, sänkta löner och deltidspermitteringar har i likhet med nedskärningarna i socialförsäkringssystemen bidragit till att försämra situationen för låginkomsttagare.

Läs mer